Igår morse fanns all potential i världen för att det skulle bli en mycket bra fredag. När väckarklockan ringde klockan sju var jag pigg och glad, det var inte alldeles för dåligt väder ute och jag skulle bara ha ett seminarium kl. 13-15, så det skulle inte bli en så lång och tung dag på universitetet. Tyvärr blev det istället en väldigt lång och tung resa hem med SL:s pendeltåg.

Kl. 15.16 ställde jag mig på perrongen på Stockholms Central för att vänta på tåget som skulle gå 15.27. När inget tåg hade kommit kl. 15.30 och det inte fanns någon information på tavlorna messade jag min syster som kunde upplysa mig om att 27-tåget var försenat till 15.42. När klockan var 15.42 kom det inte heller något tåg, men vi blev upplysta om att tåget som skulle ha gått 15.27 var inställt och att 42-tåget skulle komma 15.46.

Vid kvart i fyra kom det ett tåg, men det var tydligen det tåget som skulle ha gått 15.27 och som var inställt. Då ringe jag SL:s kundservice, men där visste den stackars trafikinformatören mer än vad som stod i realtidsinformationen på internet. Och ingen information fanns att få på perrongen heller, de enda utropen om försenade tåg handlade om SJ:s tåg eller ett tåg mot Bålsta som tydligen var 23 minuter sent.

16.06 kom det äntligen ett tåg, då hade jag stått på centralen och väntat i 50 minuter. Så mycket som jag frös igår har jag inte frusit på länge, och då hade jag ändå dunjacka (modell expedition Nordpoolen) på mig. Att gå in i vänthallen gick inte, där var det så fullproppat med människor så inte ens lilla jag hade fått plats där.

Jag har full förståelse för att det blir förseningar ibland, tydligen verkar spårtrafiken är väldigt känslig för snö (vilket vi har varje vinter i Sverige, men det verkar som att det inte går att utveckla växlar och tåg som klarar av det svenska klimatet) och eftersom jag är fullt medveten om det försöker jag åka tidigare när jag vet att jag måste vara i tid till något. Vad jag dock inte har full förståelse för är varför resenärerna inte kan få någon information på perrongerna. Att stå och vänta i nästan en timme utan att få veta om det överhuvudtaget tänker komma något tåg (ja, vissa stunder tvivlade jag faktiskt på om det skulle komma något tåg alls) är inte så roligt, och det hade känts betydligt bättre om man i alla fall kunde ha fått veta ungefär hur sent tåget skulle komma.

Den här terminen betalar jag SL 2 450 kr för att jag ska kunna resa med dem, och då förväntar jag mig faktiskt att någon som arbetar på SL berättar om tåget är sent. Jag ska inte behövar förlita mig på att min familj eller någon vän sitter nära en dator så att de kan kolla vad realtidsinformationen på SL:s hemsida säger. Skärpning SL!

Det har varit en ganska tuff vecka, och jag kan ärligt medge att jag inte studsade av glädje i början av veckan när en ny föreläsning sattes in i schemat. Entreprenadjuridik kl. 8-10 på en fredagmorgon är inte det roligaste, särskilt inte med tanke på att vi hade föreläsning 15-18 dagen innan och skulle ha en till föreläsning kl. 14-16 på fredagseftermiddagen. Det var alltså inte med en leende på läpparna som jag gick och satte mig i föreläsningssalen straxt före åtta igår.

Däremot, när jag gick ut ur föreläsningssalen vid tio i tio var hela jag ett stort leende. Herren som höll i föreläsningen lyckades på något konstigt vänster få med ett flertal små anekdoter från hans studietid och yrkesverksamma liv utan att flyta iväg alldeles för mycket från ämnet. Dessutom gjorde han något som ingen annan föreläsare som jag har haft. Han berömde oss och sa att vi var himla duktiga eftersom vi klarat av att ta oss in på juristlinjen. Men det var inte allt, han försökte även dämpa betygshetsen lite genom att säga att det inte alltid är de med bäst betyg som klarar sig bäst. Eftersom det mesta av det som vi lär oss inte är gällande rätt längre när vi går ut så spelar det egentligen inte så stor roll vad vi lär oss under utbildningen, utan det viktigaste enligt honom var att bygga upp ett socialt nätverk.

Även om jag inte lärde mig så väldigt mycket entreprenadjuridik så var det en av de föreläsningar som jag har uppskattat mest. Så mycket som jag skrattade på den föreläsningen har jag nog aldrig skrattat på en föreläsning förut. Jag tror att det är viktigt att vi kan vara lite oseriösa ibland och skämta lite om juridiken. Och inte minst, vi måste faktiskt bjuda lite på oss själva också. Tillvaron blir så mycket roligare då och de jobbiga perioderna när böckerna aldrig tar slut blir lite lättare att ta sig igenom.

Oftast blir jag ganska nervös före en tenta. Även om jag vet att jag har gjort mitt bästa och pluggat ordentligt så har jag alltid en liten känsla av osäkerhet med mig. Jag är alltid lite rädd att jag har missuppfattat något totalt eller att jag ska få fullkomligt hjärnsläpp på tentan. Det konstiga är, att ju mer jag har pluggat desto nervösare blir jag. Inför tentorna på C1:an kändes det som om jag pluggade natt och dag de sista två veckorna före tentan (ja, inklusive jul och nyår) och jag var så grymt nervös att jag inte klarade av att få i mig någon fast föda före tentan (tacka vet jag smoothies, det är bara att svälja). Samma sak på europarätten och nu på C2:an.

Sista kursen som jag tentade före sommaren var rättsinformatik. P.g.a. att det var oerhört vackert väder veckorna innan den tentan blev det lite sisådär med pluggandet. Att åka ut i skärgården med vännerna och köra båt, rida och bara ligga och sola var mycket mer lockande än att läsa rättsinformatik. Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös före tenta fastän jag visste att jag egentligen inte hade pluggat så mycket. Faktum är att jag kände mig lite likgiltig inför den tentan. Nu har jag samma känsla. Jag vet att jag borde ha pluggat mer till tentan imorgon, men faktum är att jag inte bryr mig. Inte ett dugg. Förhoppningsvis går det lika bra som på rättsinformatiken, men om det inte gör det så får jag väl vara glad att jag klarade C2:an så pass bra som jag gjorde.

Idag har jag spenderat dagen i universitetets kalla bibliotek tillsammans med en av mina vänner i ett halvhjärtat försök att faktiskt plugga lite till torsdagens tenta. Var och varannan student satt med en lagbok och litteratur från valfri juridisk kurs, och många av dem hade en liten bekymrad rynka i pannan. Faktum är att när jag såg alla andra som också satt och svettades över juridiken så blev jag lite gladare och ite motiverad att själv sitta och försöka lära mig det som man förväntas lära sig på C3:an. Fast bara lite. Ytterst lite.