FEK:en
Att det här kommer att bli en kurs som skiljer sig från alla tidgare kurser är dock ett som är säkert. Det finns bara tre rättsfall med i rättsfallslistan i företagsekonomiboken, och dagens föreläsning var nog den första föreläsningen någonsin på juristlinjen där inga paragrafer nämndes. (Föreläsaren hänvisade till bokföringslagen en eller två gånger, men han nämnde aldrig någon paragraf.) Kort och gott så kan det här bli en ganska spännande kurs.
The end of an era
Men även om det till största delen har varit tretton väldigt roliga veckor då är det i alla fall skönt att processen är slut. Och den är slut på riktigt. Alla papper är insorterade i en pärm, böckerna står i bokhyllan och blocken med anteckningar ligger i den ganska stora högen tillsammans med alla andra anteckningsblock från juristlinjen. Helt plötsligt kan jag se mitt skrivbord igen, vilket jag knappt kunnat de tre senaste veckorna. Nu ser jag fram emot att börja med nya kurser och få läsa något annat än röda böcker.
Vad ska jag göra nu då?
Nej, nu ställer jag mitt hopp till tentaguden och ber om en tenta med frågor om analogisk tillämpning av RB 45:5 st. 3, ändring av talan enligt RB 13:3 st. 1 p. 3 och bevisvärdet av blodprov som inte tagits av en läkare eller sjuksköterska. Frågor om konkurs får dock gärna lysa med sin frånvaro.
Oinspirerad
Ett vinnande koncept
Varför ändra ett vinnande koncept?
Jura novit curia
Det var hösten 2008. Nu är det hösten 2010, och jag sitter och gör gamla processrättstentor. En sak som är helt säker är att det inte är min gamla JIKen-lärare som skriver tentor i processrätt. Eller, han har i vart fall inte skrivit den inledande frågan i tentan från den 25 maj 2009, vilken lyder:
"Hur är det med de filiologiska kunskaperna? Ange vilka processprinciper (på latin) som avses genom att fylla i nedanstående ordfläta:
1. på domstolens initiativ
2. rätten känner lagen
3. ska bedömas till försvarets fördel
4. det mindre ingår i det större
5. vid tvivel det mildare
6. laga domstol"
Alltså, hallå! Vem bryr sig om vad "ska bedömas till försvarets fördel" heter på latin? (Nu råkar jag dock veta att det är favor defensionis, men jag blir ju inte särskilt mycket bättre på processrätt bara för att jag råkar ha lätt för att lära mig latinska uttryck). Räcker det inte med att man kan principerna på svenska och kan tillämpa dem istället? Tydligen så gör det inte det, men förhoppningsvis slipper vi en liknande fråga på våran tenta.
Om man får önska...
Oftast gör det inte mig något att jag inte klarar av att sitta still så länge. Jag gör helt enkelt så att jag delar upp min dag i flera små bitar, där jag varvar plugg med andra saker (vilket är en av anledningarna till att jag ofta pluggar sent på kvällarna också). För mig fungerar det alldeles utmärkt, om jag vill kan jag få ihop ganska många timmars plugg på en dag. Men, såhär i tentapluggstider hade det ju inte skadat att kunna sitta en hel dag och bara, bara plugga.
Det ska inte vara såhär lätt!
I och med att jag för tillfället har en ganska inskränkt rörelsefrihet p.g.a. ofrivillig markkontakt när jag var ute och red igår så har jag ägnat denna gråa söndag åt att läsa rättsfall och göra gamla tentor. Jag gillar att göra gamla tentor, det är en väldigt bra check på hur långt man har kommit i pluggandet. Meningen är att ju fler tentor man gör och ju mer man repeterar det som man gått igenom under kursen, desto bättre ska tentorna gå. Därför är det inte så konstigt om man börjar med att få B på första tentan för att senare jobba sig uppåt mot vad som förhoppningsvis kommer att bli ett AB på den riktiga tentan. Det är ungefär så det brukar se ut för mig. Men inte den här gången.
Redan på den första tentan jag gjorde hade jag AB. Jag lyckades skrapa ihop 24 poäng av 36, och tyckte själv att det var ju ganska bra för att vara första tentan, då borde jag faktiskt ha legat ungefär på Ba om det hade varit en riktig tenta. Sen gick jag in på kurshemsidan och kollade de gamla betygsgränserna. 22 poäng var AB-gränsen. 22 poäng av 36. Självklart var jag då tvungen att titta på betygsgränserna på alla gamla tentor. Betygsgränserna på de senaste åtta tentorna har legat på 22,5-25 poäng av 36. Det här kan bara betyda två saker: antingen så är jag redan riktigt bra på processrätt eller så är examinatorerna väldigt snåla med poängen när de rättar tentorna. Självklart hoppas jag på det första, men risken är väl överhängande för att det är det andra alternativet som är det rätta.
Hatkärlek
Tentapluggsperioden är en period som jag både älskar och hatar. På ett sätt tycker jag att det är väldigt mysigt att sitta med en stor mugg te och göra överstrykningar i lagboken och verkligen försöka förstå vad de olika paragraferna betyder och hur de hänger ihop. Men, på ett annat sätt så är det inge vidare roligt att veta att tentan närmar sig med stormsteg (för det är exakt vad tentaplugget betyder) och att jag verkligen måste komma ihåg allt om jag läser. Det är oerhört stressande att veta att det finns så mycket mera att lära (tyvärr verkar man ju aldrig bli fullärd), och det gör att tentaplugget inte alltid är en så himla trevlig upplevelse.
Nu kör vi!
Nu kör vi!
Mjukstart av tentaplugget
Så, nu väntar fyra hela dagar av bullätande, kaffedrickande och mjukstartning av tentaplugget. Hos mormor kan man nämligen inte plugga alldeles för mycket, då tar hon nästan böckerna av en, men lite plugg ska jag allt kunna hinna med. På tisdag morgon är jag hemma igen, då är det dags att köra igång tentaplugget på riktigt.
Kära mormor
På min mammas sida är min generation den första att ens påbörja högre studier än gymnasiestudier. Min mammas kusins son, som är ett år äldre än mig, kommer att bli den första att få en examen från högre studier. Jag kommer att bli den andra. På min mamma sida finns det inte någon studiekultur överhuvudtaget, så det är inte så konstigt att mormor ryggar tillbaka för mina bokhögar och alla sidor anteckningar som jag hinner producera under en kurs.
Skulle mormor få veta hela sanningen om mina studier skulle hon knappt kunna sova på nätterna av oro för att jag håller på att plugga mig till döds (om man nu kan göra det). Därför tänker jag försöka få undan all litteratur tills jag åker imorgon, för då behöver jag egentligen inte ta med mig en enda bok. Då räcker det med alla anteckningar, repetitionskompendiet, tentakompendiet och lagboken för att jag ska kunna börja tentaplugga lite smått. Det är väl ungefär så mycket material som mormor klarar av att se utan att svimma.
The Book
Jag skulle nämligen vilja ge ut en riktigt, riktigt bra och tjock bok (känns böcker inte lite viktigare när de är tjocka?) om mänskliga rättigheter. En bok som ska användas som lärobok på universitet i hela världen (ja, den ska såklart vara skriven på engelska) och som alla som på något sätt är intresserade av eller arbetar med mänskliga rättigheter har läst. En bok som ska anses vara "the Book" när det gäller mänskliga rättigheter.
Ja, jag erkänner, det kanske är lite orealistiska drömmar. Men det gäller att sikta högt, för vad är drömmar annars till för?