Sveriges just nu bästa travtränare, Åke Svanstedt, är som bekant åtalad för djurplågeri. Åklagarsidan, med tillhörande vittnen, påstår att hästarna har fått elchocker under träningen för att de ska springa fortare av obehaget. Detta ska ha kombinerats med någon slags ljudsignal som hästen börjat koppla ihop med elstöten, och genom att framkalla det ljudet under tävling har Svanstedt fått hästarna att springa fort även på tävlingsbanan. Själv påstår Svanstedt att något sådant inte förekommit på hans gård, men att han tränat ett par hästar på ett annorlunda sätt.

Det här är inte första gången som Åke Svanstedt är indragen i en rättsprocess som har med travhästar att göra. Tidigare på denna kurs diskuterade vi rättsfallet NJA 1983 s. 617, som handlar om en stackars travhäst som dör under en träning. Denna häst kördes av Åke Svanstedt, som då arbetade hos Stig H Johansson. Anledningen till att hästen dog var att den hölls igen så hårt att den fick syrebrist, blev medvetslös och gick omkull. I målet framhölls att det faktiskt inte alls var så ovanligt att hästar störtar under träning och tävling p.g.a. de hålls igen för hårt och HD kom till den slutsatsen att det inte var oaktsamt att hålla in hästen så hårt att den fick syrebrist och dog (se sid. 625 f). (Det kanske ska framhållas att denna tvist inte alls handlade om djurplågeri, utan att Johanssons bolag ville ha betalt för de kostnader som det haft för hästen vilket ägaren inte ville gå med på eftersom han ansåg att bolaget var tvugna att ge honom skadestånd för hästens värde.)

Jag känner inte Åke Svanstedt, och jag har aldrig pratat med honom eller träffat honom, så jag kan inte uttala mig om hur han är som person eller hur han beter sig mot de hästar som han har i träning. Eftersom han lyckats hålla sig kvar i travsporten så länge så måste han ju göra något rätt, men jag tycker att det känns lite olustigt när han säger att han tränat ett par hästar på ett annorlunda sätt. Det kanske inte är samma metod som ledde till att en häst dog på 80-talet (tydligen var ju det en ganska vanlig träningsmetod), men jag tycker ändå att det känns lite skumt och skulle gärna vilja veta vad de metoderna går ut på. Travet börjar redan få dåligt rykte, så det kanske är dags att tränarna börjar berätta vad sjutton de håller på med.

Ryanairs VD tycker, enligt DN, att Allmänna Reklamationsnämnden är idioter. Han säger inte att han starkt ogillar deras beslut eller att han inte är överens med ARN, utan att ARN är "idioter som vilseleder resenärerna". Personligen har jag ingen åsikt i denna fråga eftersom jag inte alls är insatt, men jag tycker att det var ett himla roligt sätt för en VD att formulera sig på. Även om ARN inte alltid är klockren i sin rättstillämpning så är det väl ändå lite starkt att kalla ARN för idioter. Man tycker ju att en VD ska vara lite smidigare i sitt sätt att uttrycka sig på. Fast, VD:n säger ju också att även negativ publicitet är bra publicitet, så för honom spelar det väl ingen roll om han uttrycker sig som en idiot eller inte. Som sagt, it takes one to know one.

Ända från början på juristlinjen får man höra att C2:an är tuff. C2:an är väggen. C2:an är näsintill omöjlig att klara av utan att drabbas av ett nervöst sammanbrott. Eftersom man får höra så mycket om hur hemsk C2:an är så är det lätt att nästan bli lite besviken när kursen väl börjar, i början är kursen verkligen inte så hemsk som alla påstår. Herregud, tänkte jag i början, vad klagade alla på? De första åtta veckorna var varken bättre eller sämre på någon av de andra kurser som jag läst. Vecka nio, tio och elva var lite tuffa, då började jag känna mig lite sliten. Vecka tolv och tretton var inte heller så roliga, men då skymtades ljuset i tunneln. Snart tenta, snart är det slut. Idag är vi inne på vecka fjorton, och det är beckmörkt i tunneln. Inte den minsta lilla ljusglimt syns någonstans, allt är bara svart, svart, svart. Nattsvart.

Det är först nu som vidden av allt vi måste kunna har gått upp för mig. Visst, jag har läst alla böcker två gånger och vet att det är en sjutusans massa sidor som är sprängfyllda med NJA-nummer och principer, men det är ändå först nu som jag har förstått att jag faktiskt måste kunna nästan allt det där utantill. Eftersom vi inte får ta med oss rättsfallen på tentan, utan bara ett sketet litet rättsfallsregister, så måste man verkligen kunna rättsfallen. Ja, det visste jag också från början, men då tänkte jag bara att det löser sig. Men nu tvivlar jag på om det verkligen kommer att göra det.

Hur sjutton har de lärda på Juridicum tänkt då de beslutat att studenterna ska läsa rättsfall och använda dem vid besvarandet av tentafrågor, men samtidigt bestämt att rättsfallen inte ska få följa med på tentan? Istället för att läsa igenom alla rättsfall hyfsat noga måste vi nu lära oss utantill vad vi kan dra för slutsats av minst 80 olika rättsfall (det är bara 80 som finns med i rättsfallsregistret). Räcker det inte med att nästan hela den speciella avtalsrätten inte är lagfäst och att vi måste försöka komma på något system för när vi kan göra analogier eller inte? Nej, tydligen inte. Varför försöka hjälpa studenterna att klara av utbildningen på de nio terminer som den ska ta, när man istället kan göra deras liv till ett living hell i några veckor? Eftersom godkänd tenta på C2:an är förkunskapskrav för att man ska få tenta C4:an (första kursen nästa termin som borde ha tenta runt mitten av mars) så är det dessutom väldigt strategiskt att välja att jävlas med studenterna på C2:an om man inte vill att så många ska klara av juristlinjen på 4,5 år.

Personligen har jag en bit kvar till ett nervöst sammanbrott, men det är ingen garanti för att ett sådant inte kommer att inträffa innan denna kurs är över.

Dagen som jag bävar inför närmar sig med stormsteg. Tentan är nästa fredag, vilket gör att det är elva dagar kvar att plugga på. Det finns många olika sätt att lägga upp tentaplugget på, säkert lika många som det finns studenter på juristlinjen. Personligen gör jag ett schema som jag (försöker) att hålla mig till. Starting tomorrow innebär det att jag går igenom ett rättsområde i taget. Först ut är allmän avtalsrätt, innan jag går vidare med mellanmansrätt, köprätt, speciella avtalstyper, fordringsrätt, sak- och krediträtt och skadeståndsrätt. Detta har fungerat tidigare, så jag hoppas verkligen att det fungerar den här gången också...

Den första kursen förra terminen var statsrätt. En seminarieledare som jag hade på statsrätten sa att deras uppgift först och främst var att lära oss den juridiska metoden, eftersom vi ändå skulle glömma över 90 % av det vi har läst under våra nio terminer på juristlinjen.

Den 8:e maj i år, alltså för mer än ett halvår sedan, skrev jag tentan i europarätt. Idag gjorde jag DN:s EU-quiz, som dock inte bara innehöll sådana frågor som vi fick lära oss svaren på under europarätten utan även frågor av mer allmänbildande karaktär. Men eftersom jag fick alla rätt kan jag fortfarande inte ha glömt mer än 90 % av det jag lärde mig under kursen. Det återstår dock att se om jag kommer ihåg lika mycket om lite drygt tre år när jag (förhoppningsvis) får min examen. 

Justitiekanslern Göran Lambertz gör idag sin sista dag på jobbet innan han blir justitieråd i Högsta Domstolen. På DN debatt har han idag en debattartikel om den svenska rättssäkerheten. Han anser att en ny lag bör införas för att stärka rättssäkerheten, bl.a. genom att tvinga domarna att gå igenom de invändningar som en misstänkt som nekar till att han är skyldig har. Han menar också att alla domare i de svenska domstolarna inte har tillräckliga kunskaper om hur man prövar åtal på ett rättssäkert sätt.

Om domarna inte vet hur man prövar ett åtal på ett rättssäkert sätt så måste det brista i domarnas utbildning. Den grundläggande utbildningen får domarna (om vi bortser från de politiskt tillsatta nämndemännen), precis som andra jurister, på universitetet då de går juristprogrammet. Det är på juristprogrammet som vi studenter ska få lära oss vad rättssäkerhet är. Eftersom alla yrkesverksamma jurister på något sätt kommer att behöva kunna pröva juridiska frågor på ett rättssäkert sätt så är det grundläggande att veta vad rättssäkerhet är och hur det uppnås.

Under mina hittills tre terminer på juristprogrammet har jag knappt hört tre ord nämnas om rättssäkerhet på föreläsningar eller seminarier. Jag tror att det står lite om rättssäkerhet i Agells Civilrätt som vi läste på introduktionskursen, och jag tror att tio minuter på det första seminariet på introduktionskursen ägnades åt rättssäkerhet. Annars har det varit förstummande tyst om vad rättssäkerhet egentligen är. Skulle jag få frågan om vad rättssäkerhet innebär så är jag inte helt säker på att jag skulle kunna svara på det. Är det bara jag som tycker att det är lite oroväckande?

Uppdatering: Jakob Heidbrink skriver också om detta på Juridikbloggen.

Idag hade jag mitt första seminarium i skadeståndsrätt, efter 12 timmars föreläsning i ämnet (med en för övrigt helt underbar man som föreläsare). Det som behandlades idag var olika sorters skador och orsakssambandet. Barns skadeståndsansvar har vi inte kommit till ännu, men de behandlades på en utav föreläsningarna. Barn har i svensk rätt ett ansvar som påminner om de vuxnas ansvar, samma culpabedömning görs oavsett om det är ett barn eller en vuxen som begått handlingen som lett till skada. Tanken är här att det ska finnas en ansvarsförsäkring som går in och täcker barnets eventuella skadeståndsansvar, så egentligen är det ett försäkringsbolag som får betala ut skadeståndet och inte barnet personligen. Finns det inte någon sådan ansvarsförsäkring kan skadestånde sättas ned enligt skadeståndslagen 2 kap. 4 §. Vad man då tar hänsyn till är handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckling, ekonomiska förhållanden och andra omständigheter.

Jag läser idag i Aftonbladet och DN att en 11-årig pojke dömts att betala 1,9 miljoner kronor i skadestånd sedan han tänt eld på papper hemma hos någon annan och på så sätt startat en brand som orsakat rök- och vattenskador. Det framgår inte om det finns någon ansvarsförsäkring. Målet avgjordes genom tredskodom, vilket innebär att det som försäkringsbolaget som stämde pojken (käranden) yrkat fastställdes, eftersom pojken inte infann sig vid rättegången. Eftersom det i detta fall är fråga om en omyndig person så kan han inte företräda sig själv i en domstol, utan det gör hans vårdnadshavare, troligtvis tillsammans med ett ombud. Hur sjutton tänker man som förälder om man inte infinner sig vid den rättegång där domstolen ska ta ställning till ens barns eventuella skadeståndsansvar?

Tyvärr är det inget brott att som vårdnadshavare inte infinna sig vid en rättegång där man ska företräda sitt barn. Hade det varit det skulle pojken eventuellt kunna rikta ett skadeståndsanspråk mot sina vårdnadshavare p.g.a. att de tillfogat honom en rent förmögenhetsskada (se skadeståndslagen 1 kap. 2 § och 2 kap. 2 §). HD har dock i bl.a. NJA 2005 s. 608 sagt att skadeståndslagen 2 kap. 2 §, om att ren förmögenhetsskada ersätts om den vållats genom brott, inte får tolkas motsatsvis och enligt förarbetena till nämnda lag ska rättspraxis kunna göra en utvidning av ansvaret för ren förmögenhetsskada. Detta kanske vore ett fall för någon driftig och lite kreativ advokat som är himmelens duktig på skadeståndsrätt?

Uppdatering: Mårten Schultz skriver också om detta och knyter an till regeringens förslag om att föräldrar ska få betala då deras barn ådrar sig skadeståndsansvar.

Satt i biblioteket och försökte komma igenom de sista sidorna i Fordran & Skuld idag. Nu när studenterna på C2:an snart börjar tentaplugga måste jag bara säga en sak: universitetet måste försöka få lite värme till biblioteket, annars är det hög tid att börja ta med sig ullsockor och en stor tjock tröja om man ska spendera mer än en halvtimma där. För idag var det riktigt, riktigt kallt!

När jag gick i grundskolan (där det förövrig också var himla kallt på vintern) sa min mentor alltid att man lär sig bättre när det är kallt. Jag tvivlar dock på det...

Tisdagen den 25 augusti kl. 13 började introduktionsföreläsningen till den kurs som jag läser just nu. Fredagen den 4 december kl. 9 börjar tentan, den enda tentan på denna kurs. Civilrätt 2 går hos lärarna under namnet C2:an, men vi studenter säger Väggen. Kursen är nämligen lika jobbig att ta sig igenom som det är att klättra upp för skidbacken i Sälen som heter, just det, Väggen. Efter elva veckor, alltså bara lite drygt två tredjedelar, är jag (och många med mig, detta är det stora samtalsämnet på våra luncher) helt utmattad. Det känns som om jag har sprungit ett marathonlopp varje dag (inte för att jag någon gång har fått för mig att ställa upp i ett marathon, men jag kan föreställa mig hur det känns) i elva veckor. Och det är fortfarande fyra veckor kvar!

I elva veckor har jag läst bok efter bok, gått på föreläsning efter föreläsning, varit på massvis med seminarier, läst flera hundra rättsfall (känns det som i alla fall, jag har aldrig fått för mig att räkna hur många det egentligen är), skrivit flertalet rättsfallskoncentrat och dessutom författat och redovisat en PM. Och ännu är det inte slut! Med fyra veckor kvar börjar snart tentaplugget, den period på en kurs som är jobbigast. Med tanke på hur jobbig C2:an varit hittills vågar jag inte ens tänka på hur det ska bli när jag om några dagar börjar tentaplugga lite smått. Och jag vågar verkligen inte tänka på hur de två sista veckorna kommer att se ut, då kommer jag nog att ligga begraven i böcker och anteckningar och sova med lagboken som huvudkudde. (Faktum är att grannens son, som idag är någonstans runt 30 år gammal, då han gick på högstadiet trodde att han lärde sig saker om han sov med böckerna under kudden. Jag har dock aldrig fått klart för mig om det var en metod som fungerade, så jag kanske borde prova själv. Men då ska jag nog inte sova på lagboken eftersom så mycket inte är lagreglerat. Jag tror nog att jag börjar med Speciell avtalsrätt eller Sakrättens grunder istället...)

En sak som jag inte kan förstå är nyttan med en kurs som är 15 veckor lång. Den här kursen, som innehåller allmän och speciell avtalsrätt, obligations-, värdepappers- och fordringsrätt, sakrätt och krediträtt avseende lös egendom och skadeståndsrätt, skulle lätt kunna delas upp på åtminstone två kurser. Eller så skulle man fortfarande kunna ha det som en kurs, men med två eller flera tentor. Civilrätt 1, som innehåller arbets- och familjerätt, var uppdelad på två tentor vilket jag tycker var alldeles föredömligt. I och för sig låg tentorna samma veckan, kursens sista vecka, men det var ändå skönt att få skriva två tentor istället för en. Nu tänker säkert vissa att familjerätt och arbetsrätt är områden som har lite mindre gemensamt än de rättsområden som behandlas i C2:an och att det är därför det går att ha olika tentor, och det håller jag med om. Men vad är det som säger att man fem veckor in i C2:an kan ha en deltenta i allmän avtalsrätt? Eller att man efter halva kursen kan ha en deltenta som tar upp allmän avtalsrätt och köprätt? Eftersom det ska ta ungefär tre veckor att rätta en tenta kan studenterna få veta hur de ligger till, om de verkligen har förstått den allmänna avtalsrätten, samt alternativt även köprätten, vilket är oerhört centrala delar i denna kurs. Behärskar man inte den allmänna avtalsrätten kan det bli lite tufft att klara C2:an, och då är det väl ganska snällt att ge studenterna en chans att få veta om de fått den allmänna avtalsrätten om bakfoten och därmed även ge dem en chans att fylla sina kunskapsluckor.

Om man skulle tillämpa systemet med deltentor skulle de studenter som inte klarar deltentan kunna ges en chans att tentera om det delområdet i slutet av kursen, på själva "huvudtentan". De studenter som inte blir godkända på tentan i allmän avtalsrätt skulle då kunna få göra en omtenta på det området i samband med den sista tentan på kursen. Kanske inte vid samma tentamenstillfälle, men i alla fall samma vecka.

Ett system med flera tentor skulle bli dyrare för universitetet, det är jag mycket väl medveten om. Men de pengarna tycker jag att universitetet kan satsa på oss juriststudenter. Faktum är, att en juriststudent är bland de billigaste studenter som finns för univeristeten, en juriststudent kostar universiteten väldigt lite pengar i och med att vi inte behöver någon avancerad labbutrustning eller undervisning mellan kl. 8 och kl. 15 varje dag i veckan. Juriststudenter är tämligen självgående och vill bara ha lite utrymme i ett bibliotek där de kan sitta och plugga (läste någonstans i våras att en student behöver ungefär 1,8 kvadratmeter yta i ett bibliotek). Jurister har en mycket viktig samhällsfunktion, eftersom det är vi som ska se till att lagarna respekteras och följs. Jag vet inte vad en extra tenta per student kostar universitetet, men de pengarna borde universitetet kunna satsa på juriststudenterna. Dessutom kanske man, genom att ha en tvåtimmars deltenta, kunna korta den sista tentans skrivtid från fem timmar till fyra (eller tre), och därmed borde ju den bli lite billigare att rätta (kortare skrivtid = kortare svar).

Kort sagt - jag tycker att 15-veckorskurser med endast en tenta är förkastligt. Jag skriver hellre två eller tre lite mindre tentor än en stor, och jag vet att många med mig (i alla fall de som jag umgås med som också läser samma termin som jag) också gör det. En tenta till per student borde universitetet kunna kosta på oss juriststudenter!