Våga vägra Uppsala
Wanted: Längre dagar!
Idag var en sådan dag då jag skulle ha behövt några timmar till. (Eller att varje timme var 100 minuter istället för 60, det skulle hjälpa grymt mycket.) Eftersom jag skulle träffa en vän innan hon skulle skriva C2-tentan var jag på universitetet redan vid halv nio, och mitt seminarium började inte förrän kl. 10. Därmed hann jag med att både lämna in min PM och plugga lite innan seminariet började. Efter två timmars seminarium där en hel del frågetecken rätades ut blev det race ut till stallet för att fixa klara av allt jobb runtomkring hästarna och hinna plugga lite till innan min syster skulle komma ut och rida med mig. Efter en härlig ridtur blev det sedan race hem för middag, dusch och mera plugg. Och nu är det Blood Diamond på tv, min absoluta favoritfilm i hela världen, så den kan jag ju inte missa.
Summa summarum så har jag haft en väldigt intesiv, men rolig, dag. Om den bara hade varit liiite längre så skulle den ha varit ännu bättre.
Inspiration
Done!
Det är det som är poängen
Jag skrev inte klart min PM igår, men jag tycker ändå att jag besegrade skrivkrampen. Det var nämligen så att jag behövde veta om mottagarens personnummer står med på ett plusgiroutbetalningskort för att kunna göra uppsåtsbedömningen, och vid kl. 23 igår var det inga bankkontor som hade telefontid längre. Så jag bestämde mig för att avsluta och gå och lägga mig istället.
En av svårigheterna med den här uppgiften är att den inte får bli längre än två sidor och 6 500 tecken. Den fråga som jag har blivit tilldelad skulle jag kunna skriva en tre-fyra gånger så mycket om utan problem, men eftersom jag har så begränsat med utrymme så får jag helt enkelt avstå från att gå in på djupet angående de olika rekvisiten och uppsåtsbedömningen. Det känns som om jag bara skummar på ytan hela tiden, det finns så mycket mer som jag skulle vilja skriva. Men det får jag inte, utan istället får jag världens bästa träning i att hålla det hela kort och koncist och inte flyta ut för mycket. Och kanske är det hela poängen med den här uppgiften.
You ain't gonna win
Kors i taket!
En lite rolig sak med den här pro memorian är att det, förutom en begränsning av antalet sidor, även finns en begränsning avseende antalet tecken man får använda. Max 2 sidor och 6 500 tecken (inkl. fotnoter) står det i anvisningarna. För oss som skriver är det inga problem att kontrollera hur många tecken vi har använt oss av, det har den fantastiska räkna ord-funktionen sett till, men tänk om de stackars lärare som ska rätta alla uppgifter måste sätta sig och räkna tecken! Det är PM-redovisningar ungefär en gång i veckan, och varje gång är det sex stycken som skrivit PM och förväntar sig att få tillbaka dem rättade och poängsatta. Lärarna har fyra grupper var, vilket gör att de ska rätta 24 PM varje vecka. Tänk dig själv att sitta och räkna till 6 500 tecken 24 gånger varje vecka! Jag har en stark misstanke om att något sådant inte sker, varför jag inte är så rädd att bli påkommen om jag råkar överskrida den där magiska gränsen med några tecken.
Update: Attans, glömde att vi måste maila in en kopia också. Då är det ju lika lätt för amanuensen att klicka på "Räkna ord" som det är för mig. Kanske får se till att hålla mig inom 6 500 tecken ändå...
Slow starter
Den här gången har jag fått en, i alla fall vad det verkar, förhållandevis lätt uppgift, men som vanligt har jag svårt att komma igång. Det är mycket lättare att bara sitta och titta ut genom fönstret eller slösurfa än att börja bena ut brottsrekvisit och tillämpa dem på uppgiften och dessutom skriva ner det på någorlunda god juristsvenska.
Helt ärligt så har jag inte börjat skriva ännu, men jag ursäktar mig med att det rättsfall som jag behöver är från 1959 och inte finns på internet. Den ursäkten fungerar även imorgon, eftersom jag inte ska till universitetet förrän på torsdag och alltså inte kan gå till biblioteket och kopiera rättsfallet förrän då. På torsdag är det en vecka kvar tills mina två sidor ska lämnas in och på en vecka borde jag hinna knåpa ihop två sidor som är tillräckligt bra för att jag ska få två poäng till tentan. Så egentligen borde jag inte behöva känna dåligt samvete över att jag inte börjat skriva ännu. Jag har ju faktiskt i alla fall börjat läsa om ett av de brott som kan vara aktuella, och det borde räknas som att jag faktiskt har börjat med uppgiften.
Gilla läget
Idag har jag föreläsning mellan kl. 15 och kl. 18. Värdelöst om ni frågar mig, vid den tiden vill jag inte sitta i en föreläsningssal och försöka hålla koncentrationen på topp i tre timmar. Nej, då vill jag hellre sitta och plugga någonstans. Men, schemat läggs inte på ett sådant sätt att det bara ska passa mig, så det är bara att gilla läget och se glad ut.
PM-ångesten närmar sig...
Imorgon får jag veta vilken PM jag ska skriva, så denna vecka kommer först och främst gå åt till att försöka lösa den uppgiften. Förhoppningsvis har jag flyt den här gången och får en lätt uppgift, då borde jag inte halka längre efter än vad jag redan har gjort. Men om jag har oflyt så blir det väl till att offra helgen och plugga på som en riktigt duktig jur. stud.
Missflyt med planeringen
Faktum är att jag skulle behöva några fler sådana här dagar. Fastän jiag tyckt att jag jobbat på ganska bra hittills så har jag konstaterat att jag efter dagens insatser ligger åtta dagar efter min planering. ÅTTA! Hur sjutton hände det? Jag som brukar vara så duktig på att följa de planeringar som jag gör... Det är dock inget att hänga läpp över, utan bara att bita i det sura äpplet och börja jobba hårdare. Med lite positivt tänkande och mycket jävlar anamma ska det nog inte vara några problem att jobba ikapp alla åtta dagarna ganska snabbt. Det betyder nog att det framöver blir till att tillbringa lite mera tid med böckerna även på dagarna (och inte bara på kvällarna som hittills) och kanske bara en pluggfri dag i veckan istället för två. Men vad gör man inte för en framtida doktorandtjänst?
Modigt
Att människor känner tillit för rättsväsendet är viktigt. Om fler skulle göra på det här sättet kanske tilliten skulle kunna bli större än vad den är idag.
Brottsbalkskommentaren. En kommentar.
En stor del av den tid som jag lägger ner på studierna går just nu åt att läsa kommentaren till Brottsbalken. Jag måste säga att jag älskar upplägget med (oftast) en mer allmän inledning i början av kapitlet och en grundlig förklaring av varje paragraf där alla rekvisit gås igenom. Något som jag dock har lite svårt för är alla korrekturfel i texten, t.ex. har lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor på ett ställe fått namnet "lagen mot förbud mot könsstympning av kvinnor" och på något ställe upprepas ett helt stycke.
Det är inte okej att i en lagkommentar ge lagar fel namn. Faktum är att det gör att det i mina ögon gör att boken förlorar lite pondus (i och för sig är brottsbalkskommentaren så respektingivande från början att den fortfarande har mer pondus än de flesta andra böcker trots korrekturfelen, men tänk er själva hur det hade varit utan dem). Självklart hade det varit än värre om någon mer central lag döpts om, men det är aldrig okej. Överhuvudtaget tycker jag att man som författare till ett juridiskt verk ska bemöda sig med att ta reda på lagarnas riktiga namn och se till att de faktiskt blir rätt i framställningen också.
En annan sak som jag har mycket svårt för att den helt idiotiska sidnumreringen. Istället för att ha en helt vanlig sidnumrering där man börjar på ett och fortsätter med samma numrering genom hela boken så börjar man här om i varje nytt kapitel. Första sidan i kapitel ett heter således 1:1, medan första sidan i kapitel två heter 2:1. Detta hade väl inte varit så hemskt om numreringen sedan hade varit "normal" och alla sidor hade varit fyllda med text på ett normalt sätt, men nej, ibland kommer det sida a och b (t.ex. 2:36 a och 2:36 b). Vidare är vissa sidor är helt tomma (t.ex. 3:52-54 består av en helt blank sida) eller så är det knappt någon text alls på dem medan nästa sida är helt full.
Ursäkta, men är det så svårt att ha en vanlig sidnumrering så att man kan få veta hur många sidor exakt boken består av utan att behöva räkna varje sida själv? Det blir liksom lite lättare att planera sina studier om man vet hur många sidor man ska läsa... Det är ju trots allt en studentutgåva.
Akademisk kvart
Redan på introduktionsdagen sa Hööken att här i Stockholm existerar ingen akademisk kvart, utan vi börjar alltid prick. Man tycker ju att det borde gälla föreläsarna också, och inte bara studenterna. Det kanske är dags att påminna vissa föreläsare om det...
