Idag läser jag på Juridicums hemsida att juristlinjen även i fortsättningen kommer att få använda sig av betygssystemet med AB, Ba och B isället för att gå över till den sjugradiga betygsskalan. Det tackar vi för. Fastän vi bara har tre godkända betyg på juristlinjen råder det redan nu en i vissa fall ohälsosam betygshets, något som jag är säker på skulle bli värre om antalet godkända betyg skulle utökas till fem.

Just vad gäller juristlinjen har jag svårt att se varför den sjugradiga skalan ska införas. Det främsta argumentet för den sjugradiga betygsskalan är att det ska bli lättare att jämföra betygen internationell, men vad gör det för nytta när det gäller en juristexamen? Även om jag skulle ha A i alla kurser och bevisligen vara väldigt duktig på svensk juridik så har det ingen betydelse om jag får för mig att jag vill jobba i Storbritannien, för någon engelsk rätt har jag inte läst. Det engelska rättssystemet är så olikt det svenska systemet att inte ens A i alla kurser skulle göra mig till en bra brittisk jurist om jag inte har studerat brittisk rätt. (Visserligen är ett A i alla kurser ett tecken på att jag är duktig på att plugga och lära mig nya saker, men det tycker jag att ett AB också är.) Därmed faller det främsta argumentet för att även juristlinjen ska omfattas av en betygsskala vars främsta syfte är att det ska bli lättare att jämföra betygen när man ska jobba i ett annat land än där man fick sin examen. Därför tycker jag att det är väldigt bra att rektorn förlänger juristlinjens dispens och låter oss använda det gamla betygssystemet i några år till.

Äntligen känner jag att jag har börjat komma igång med skatterätten. Godisknepet gjorde inte underverk, men det gjorde i alla fall att jag fick 100 sidor till lästa och att jag har slutet av den första boken i sikte. Det, tillsammans med att 3:an ikväll visar Blood Diamond, som nog är den bästa filmen någonsin och dessutom en riktig motivationshöjare, gör att jag räknar med att studierna ska flyta på något bättre nästa vecka. Någonstans på vägen kanske jag till och med börjar tycka att skatterätten är rolig.

Just nu har jag en lite sämre period rent studiemässigt. Aldrig förr har det känts så svårt att slå upp böckerna, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin fått kämpa så mycket för varje läst sida. Med tanke på att böckerna kom så sent och det tydligen är extra viktigt just på skatterätten att man lägger upp ett bra tempo redan från början kommer min lilla svacka ganska olägligt. Därför är det nu dags att plocka fram det beprövade godisknepet och hoppas på att det gör läsningen lite roligare. Annars har jag fått ett litet problem på halsen...

Idag hade jag det första seminariet på skatterätten. Tre av fyra seminarier är obligatoriska om man vill få med sig en extrapoäng till tentan, och till de tre seminarierna måste man då författa ett svar till en inlämningsuppgift. Uppgiften till dagens seminarium var uppdelad i två delfrågor där den ena var väldigt tydligt anknuten till ett av rättsfallen, så den var det ju inga problem att lösa. Den andra delfrågan däremot, det var en helt annan sak.

Jag läste rättsfallen flera gånger, både framlänges och baklänges. Jag läste i boken. Jag läste sådant i boken som inte ens hörde till ämnet för seminariet. Jag googlade. Jag ringde pappa (som knappt fattade vad jag pratade om). Jag ringde halva juristlinjen (kändes det som i alla fall) och diskuterade fram och tillbaka. Ja, jag satt till och med på facebook och försökte hitta en lösning på detta lilla skatterättsliga problem. Till sist kom jag/vi fram till ett svar som verkade rimligt.

Allt som allt la jag ner ungefär två timmar på att försöka komma på hur personen i frågan skulle beskattas, men det hade jag inte mycket för. Inlämningsuppgiften, som jag trodde att fokus skulle ligga på, behandlades nämligen bara under de fem sista minutrarna på seminariet. Det är ju hur lätt som helst att läsa ett rättsfall och berätta hur majoriteten motiverade sitt domslut, men det fick mer utrymme än diskussion av inlämningsuppgiften. Med tanke på det begränsade utrymme som inlämningsuppgiften fick så verkade den inte alls vara särskilt viktig, och en stor del av den tid som jag la ner på den igår hade jag kunnat ägna åt att läsa boken istället. Då hade jag nog både lärt mig mer och dessutom sluppit all den frustration som jag kände igår när jag försökte lösa uppgiften.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Dagens teknik underlättar verkligen min vardag. Ikväll har jag tillsammans med två av mina studiekamrater lyckats luska ut svaret på en inlämningsuppgift som var allt annat än lätt, och det via Facebook medan jag satt vid mitt köksbord och åt middag. Hur underbart är inte det egentligen?

Tända ljus. En stor kopp gott te. En skål med pistagenötter. Inkomstbeskattning del 1, skattelagstiftning och övningsmaterial. Så ser min kväll ut.

På grund av lite smärre koncentrationssvårigheter under eftermiddagen har jag nämligen inte läst klart det som ska läsas tills imorgon än, men eftersom jag inte har undervisning förrän på eftermiddagen imorgon kan jag sitta uppe i några timmar till och läsa. Och vet ni, när man har det så mysigt som jag har det nu så gör det inget att ens enda sällskap är en grön bok som handlar om beskattning. Det är en bra kväll ändå.

I torsdags gick det äntligen att få tag i böckerna till skatterätten. (Enligt kurshemsidan fanns de på bokhandeln redan i onsdags, men det måste ha varit på eftermiddagen då jag redan åkt därifrån.) Så, tillsammans med säkert 100 andra skatterättare nästan sprang jag till bokhandeln efter föreläsningen i torsdags för att hamna så långt fram i kön som möjligt. Jag vet nämligen vad som kan hända om man är för långsam.

Höstterminen 2009 läste jag C2:an. Introduktionsföreläsningen började kl. 13.00 en måndag. Jag hade redan köpt litteraturen, men en kompis till mig skulle förbi bokandeln och köpa alla tunga böcker som vi skulle behöva de kommande månaderna. Snäll som jag är skulle jag göra henne sällskap. Tyvärr var min vän inte den enda som hade kommit på den goda idén att ta vägen förbi bokhandeln före introduktionsföreläsningen. Hela bokhandeln var precis fullsmokad med jur studs som skulle köpa litteratur, och dumma som vi var trodde vi att det ändå skulle gå ganska fort. Ack så vi bedrog oss.

Jag kommer inte ihåg vad klockan var när vi kom till bokhandeln, och vet därför inte hur länge vi stod i kö. Men tro mig, det var länge. Alldeles för länge. Så länge att vi faktiskt kom fem minuter sent till föreläsningen och försökte smyga bakom herr Hagelberg när han var mitt uppe i att berätta vilken förträfflig kurs vi skulle få sätta tänderna i. Så därför vet jag att när nästan alla som läser samma kurs som jag tänker gå till bokhandeln precis samtidigt som jag, då gäller det att skynda sig lite om man inte vill växa fast på Juristernas Bokhandel.

Glad i hågen åkte jag in till universitetet i morse för att gå på föreläsning och köpa böckerna. Att gå på föreläsningen gick alldeles utmärkt, men att köpa litteraturen gick inte lika bra. Böckerna hade nämligen inte kommit än, så jag fick åka därifrån med en väldigt lätt väska och så fick jag ännu en ledig eftermiddag och kväll att ägna åt slöande.

Imorgon är det dock dags att checka ut från det här vilohemmet och börja läsa, för nu ska böckerna finnas på bokhandeln. Därför tar jag lite mera glass och njuter av en sista helt ledig kväll.

"Vi vill understryka vikten av att börja läsa litteraturen redan från första dagen." Så står det i skatterättens studieanvisningar. Det är en mycket gott tips, jag försöker alltid att börja läsa redan dag ett för att jag inte ska behöva sitta och plugga 14 timmar om dagen i två veckor före tentan. Dessutom rekommenderas vi att börja med kap. 1-3 i boken Inkomstskatt, men här har jag, och alla andra som läser skatterätten den här terminen, stött på ett litet problem. Det finns inga böcker att läsa!

Inkomstskatt kommer nämligen i ny upplaga i år, och eftersom det inte har gått så värst många dagar på det nya året än har böckerna inte hunnit komma från tryckeriet. Två dagar in på skatterätten finns det därför bara en kort (den är inte ens 100 sidor!!), översiktlig bok om mervärdesskatt och 45 sidor från Skatteverkets skattestatistiska årsbok att läsa. Sammanlagt är det alltså inte ens 150 sidor, vilket är ungefär vad jag läser på en dag.

I den här situationen skulle jag lätt kunna bli ganska stressad, men eftersom jag försöker stressa ner lite har jag bestämt mig för att inte hetsa upp mig i onödan den här gången. Istället njuter jag av två dagars extra ledighet (och hoppas att böckerna finns på universitet imorgon, för jag vet inte hur många dagar jag klarar av att hålla mig såhär lugn...).

Efter två och en halv dags ledighet mjukstartades skatterätten med en introduktionsföreläsning idag. En utav de första sakerna kursföreståndaren sa att detta kommer att bli tio ganska arbetssamma veckor för oss studenter. Aldrig någonsin förr har jag hört en kursföreståndare på en introduktionsföreläsning säga att vi står inför en tuff period (förutom Said som på intro-föreläsningen i folkrätt sa att vi egentligen inte var tillräckligt väl förberedda för att läsa folkrätten). Inte ens på C2:an (mer känd som "Väggen") gav kursföreståndaren ens en liten hint om att det skulle bli femton veckor av våra liv där allt vi skulle ägna all vår tid åt att förbereda seminarier, skriva rättsfallskoncentrat och läsa litteraturen om och om igen.

Så, antingen är skatterättsföreståndaren bara en väldigt ärlig människa som säger det som alla redan vet, att juristlinjen kan vara ganska jobbig, eller så betyder hans uttalande att skatterätten kommer att bli den jobbigaste kursen hittills. Med tanke på hur tuff C2:an var och hur mycket jag pluggade då så hoppas jag verkligen på det första alternativet.

De två sista veckorna har utan tvekan varit två av de slitigaste veckorna i mitt liv. Jag har inte gjort mycket annat än att plugga, och eftersom det här inte var två av mina favoritkurser har det känts ganska hopplöst vissa gånger. Men, nu är det äntligen över! Båda tentorna är skrivna och inlämnade, och även om man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken är jag tämligen säker på att båda tentorna är minst godkända (förhoppningsvis är de mycket mer än godkända).

Det betyder att jag precis har blivit klar med termin fem (och att det bara är fyra terminer kvar på juristlinjen innan jag får min examen). Och det mina vänner, det ska firas för nu är det (förhoppningsvis) bara två år kvar tills jag kan kalla mig jurist på riktigt.

Nu har jag läst varenda liten paragraf i ABL, handelsbolagslagen och föreningslagen och de andra lagarna som finns med i lagtextkompendiet. All litteratur var utläst redan före jul, men jag har gått igenom alla anteckningar som jag gjort till böckerna. Jag har gjort alla övningstentor och dessutom antecknat sådant som jag inte kunde eller tyckte var lite klurigt. Nu finns det inte så mycket kvar att göra.

Och tur är väl det egentligen, för imorgon ska jag jobba halva dagen. Helt pluggfritt lär det nog inte bli ändå (för FEKen och ASSen får jag göra undantag från min princip att inte plugga dagen innan tentan), utan imorgon kväll hinner jag nog kolla igenom det svåra en gång till. Förhoppningsvis räcker det hela vägen fram till ett AB, men inte något annat så har jag i alla fall gjort mitt bästa. Och mer än sitt bästa, det kan man inte göra.

Vanligtvis brukar en tenta innebära att det blir några pluggfria dagar. Dock inte den här gången, har man två tentor samma vecka går det inte att ta det lugnt. Nej, istället får man åka hem från tenta 1, ladda om och dra igång det sista tentaplugget inför tenta 2. Kanske inte helt optimalt eller särskilt roligt, men måste man så måste man. Och vila, det kan man ju göra på fredag istället.

Jag älskar att plugga, verkligen älskar. Även om jag inte gillar vissa kurser så tycker jag faktiskt att det är jättekul att plugga. Jag älskar att lära mig nya saker. Varje gång jag köper nya böcker ser jag fram emot att få börja läsa dem (dock vissa mer än andra såklart, jag skulle aldrig köpa en bok på dryga 1700 sidor om aktiebolagsrätt och läsa den för nöjes skull) för att jag vet att jag kommer få så mycket nya kunskaper och förhoppningsvis vara lite klokare när jag är klar med boken.

 

Alla mynt har dock två sidor, studierna likaså. Det är inte alltid en dans på rosor att studera, och vissa dagar skulle jag utan problem kunna ställa böckerna i bokhyllan och åka till Tyskland för att jobba som hästskötare. Värst brukar dagarna före tenta vara, när stresshormonerna leker hela havet stormar och prestationskraven blir väldigt påtagliga.

 

HT 2010 är nog den värsta termin jag har upplevt i stressväg. Den slår till och med sista terminen på gymnasiet då jag fick stressrelaterad magkatarr i början av april och åt mediciner för att ens kunna gå till skolan fram till veckan före studenten. Processrätten var en tuff kurs och eftersom jag ville vara ledig och umgås med min släkt över jul och nyår så var jag tvungen att jobba in den tiden före jul, men allting är inte bara studiernas fel. Jobbar man två-tre eftermiddagar i veckan, rider fem dagar i veckan och dessutom ställer väldigt höga krav på sig själv vad gäller studieresultat så är det inte så konstigt om man blir lite stressad.

 

Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, och de kommer bara från mig själv. Jag har inga som helst krav på mig hemifrån (bortsett från att mina föräldrar vill att jag ska klara skolan, men det innebär bara B:n i betyg). Jag har alltid varit en sådan person som har velat vara bäst på allt, och även om jag har insett nu att jag inte kan vara det (då skulle jag behöva plugga dygnet runt och i princip inte göra något annat än att läsa och dricka kaffe för att orka läsa) så vill jag fortfarande ha bra betyg. Om jag inte lyckas med det jag vill, om det visar sig att jag inte kommer kunna jobba med internationell rätt, så vill jag ändå jobba med juridik. För att få ett jobb då måste jag ha bra betyg, så är det bara.

 

Men, även om jag vill ha bra betyg (eller, egentligen vill jag ha riktigt bra betyg) så vill jag inte ha bra betyg till vilket pris som helst. Jag har sett på nära håll vad som händer då man jobbar för hårt, vilar för lite och framför allt inte lyssnar på sin egen kropp. Min mamma gick in i väggen när jag gick i högstadiet och var sjukskriven i tre år, och det är absolut inget som jag vill utsätta mig för. Dels för att jag vill ha min examen så fort som möjligt för att kunna jobba vidare mot mitt mål, men också för att jag inte vill behöva må så dåligt så länge bara för att jag har stressat för myclet.

 

Det första steget är insikt. Jag älskar att plugga, men jag kan inte fortsätta i samma stil som i höstas. Då kommer jag att bli utbränd, och det ingår inte riktigt i mina planer. Det andra steget är att göra något åt det, och det ska jag börja med nu. Det är mitt nyårslöfte till mig själv.

Idag är det fredag. Hade det varit en vanlig fredag hade jag antingen suttit och druckit vin och skrattat med mina vänner eller stått i badrummet med några tjejkompisar och sminkat mig vid den här tiden. Men nu är det ingen vanlig fredag, för nästa vecka har jag två tentor (varav den ena i ett ämne som jag inte riktigt kommer överens med). Följaktligen sitter jag hemma och pluggar, men det är priset man får betala för att få ta det lugnt över jul.