Saker förändras

Jag är inget stort fan av universitetbiblioteket. En period under den andra terminen på juristlinjen satt jag ofta där tillsammans med kompisar och pluggade. Favoritplatsen var på övre våningen, där det fanns sköna fåtöljer gömda bakom en bokhylla. Där var det så avskiljt så man kunde till och med prata lite utan att någon märkte det.

I måndags skulle jag för första gången sen en dags tentaplugg på slutet av termin tre sätta mig i biblioteket och plugga med en kompis. Döm om min förvåning när hela plan två helt plötsligt blivit en tyst zon. När hände det egentligen? Jag som hade siktet inställt på de två fåtöljerna (om jag ens hittar dit igen), men det gick ju inte så bra. Om min duktiga sitta-i-biblioteket-period ska fortsätta måste vi hitta något nytt, mysigt ställe att sitta på.

Konkurrensen blir bara hårdare och hårdare

Det märks att jag börjar närma mig slutet av juristutbildningen. När den här terminen är slut är två tredjedelar av utbildningen och hela grundnivån avklarad. I och med det blir vi studenter intressanta för byråerna, eftersom vi då är tillräckligt "duktiga" för att kunna söka sommarnotarietjänster och kanske få vårt första jobb där vi faktiskt får syssla med riktigt juridik.

Det är en stor efterfrågan på sommarnotarieplatser, men utbudet är inte tillräckligt stort för att möta efterfrågan. Jag, som har bra betyg, börjar fundera på om mina betyg verkligen räcker för att jag ens ska få komma på intervju. Konkurrensen om varje plats är stenhård, och då konkurrensen ökar så ökar tyvärr även betygshetsen och skitsnacket. Alla vill ha de bästa betygen, de bästa referenserna och de bästa arbetslivserfarenheterna. Då drar sig vissa inte för att baktala andra, hur nu det skulle hjälpa dem att få jobb på en byrå. Fast vad vet jag, de kanske har en riktigt bra plan som jag inte förstår mig på.

Skräpigt värre

Idag hade jag några timmar mellan föreläsningen och ett möte på eftermiddagen att döda. Eftersom jag bara skulle hinna hem, laga lunch och eventuell plugga i en halvtimma innan jag behövde åka igen stannade jag kvar på universitetet och läste.

Jag satte mig inte i biblioteket och läste (alldeles för tyst och stillsamt för dagens humör), utan i A-huset. Under de två timmar som jag satt där så satt åtminstone en sex-sju andra personer vid samma bord som mig i olika omgångar. Fyra utav dem hade med sig något som genererade skräp (en hade en köpt sallad, de tre andra hade kaffe och/eller bulle från Pressbyrån och alla hade servetter om någon undrade). Bara en av dessa personer tog med sig allt skräp då hon lämnade bordet, resterande lämnade kvar något. Efter två timmar satt jag allstå vid ett ganska skräpigt bord.

Jag tror att vi alla kan skriva under på att det mestadels är vuxna som studerar på Stockholms Universitet. Även om man kommer direkt från gymnasiet är man i alla fall 18 år gammal när man börjar på universitetet, vilket innebär att man uppnått myndighetsålden och därmed räknas som (ung) vuxen. Något som jag tycker att vuxna människor borde ha lärt sig (även om det är fråga om en person som bara är 18 år) är att plocka undan efter sig. Jag förstå verkligen inte grejen med att resa sig upp och gå utan att ta med sig skräpet och slänga det. Är det jobbigt på något sätt? Orkar man bära med sig en servett till ett bord så orkar man absolut ta med sig servetten från bordet och slänga den i närmaste papperskorg. Är det så att man verkligen inte orkar så tycker jag att man ska uppsöka läkare, för då måste det vara något som är allvarligt fel.

Betyg

Idag läser jag på Juridicums hemsida att juristlinjen även i fortsättningen kommer att få använda sig av betygssystemet med AB, Ba och B isället för att gå över till den sjugradiga betygsskalan. Det tackar vi för. Fastän vi bara har tre godkända betyg på juristlinjen råder det redan nu en i vissa fall ohälsosam betygshets, något som jag är säker på skulle bli värre om antalet godkända betyg skulle utökas till fem.

Just vad gäller juristlinjen har jag svårt att se varför den sjugradiga skalan ska införas. Det främsta argumentet för den sjugradiga betygsskalan är att det ska bli lättare att jämföra betygen internationell, men vad gör det för nytta när det gäller en juristexamen? Även om jag skulle ha A i alla kurser och bevisligen vara väldigt duktig på svensk juridik så har det ingen betydelse om jag får för mig att jag vill jobba i Storbritannien, för någon engelsk rätt har jag inte läst. Det engelska rättssystemet är så olikt det svenska systemet att inte ens A i alla kurser skulle göra mig till en bra brittisk jurist om jag inte har studerat brittisk rätt. (Visserligen är ett A i alla kurser ett tecken på att jag är duktig på att plugga och lära mig nya saker, men det tycker jag att ett AB också är.) Därmed faller det främsta argumentet för att även juristlinjen ska omfattas av en betygsskala vars främsta syfte är att det ska bli lättare att jämföra betygen när man ska jobba i ett annat land än där man fick sin examen. Därför tycker jag att det är väldigt bra att rektorn förlänger juristlinjens dispens och låter oss använda det gamla betygssystemet i några år till.



Snabba ryck

I torsdags gick det äntligen att få tag i böckerna till skatterätten. (Enligt kurshemsidan fanns de på bokhandeln redan i onsdags, men det måste ha varit på eftermiddagen då jag redan åkt därifrån.) Så, tillsammans med säkert 100 andra skatterättare nästan sprang jag till bokhandeln efter föreläsningen i torsdags för att hamna så långt fram i kön som möjligt. Jag vet nämligen vad som kan hända om man är för långsam.

Höstterminen 2009 läste jag C2:an. Introduktionsföreläsningen började kl. 13.00 en måndag. Jag hade redan köpt litteraturen, men en kompis till mig skulle förbi bokandeln och köpa alla tunga böcker som vi skulle behöva de kommande månaderna. Snäll som jag är skulle jag göra henne sällskap. Tyvärr var min vän inte den enda som hade kommit på den goda idén att ta vägen förbi bokhandeln före introduktionsföreläsningen. Hela bokhandeln var precis fullsmokad med jur studs som skulle köpa litteratur, och dumma som vi var trodde vi att det ändå skulle gå ganska fort. Ack så vi bedrog oss.

Jag kommer inte ihåg vad klockan var när vi kom till bokhandeln, och vet därför inte hur länge vi stod i kö. Men tro mig, det var länge. Alldeles för länge. Så länge att vi faktiskt kom fem minuter sent till föreläsningen och försökte smyga bakom herr Hagelberg när han var mitt uppe i att berätta vilken förträfflig kurs vi skulle få sätta tänderna i. Så därför vet jag att när nästan alla som läser samma kurs som jag tänker gå till bokhandeln precis samtidigt som jag, då gäller det att skynda sig lite om man inte vill växa fast på Juristernas Bokhandel.

Juristdagarna

Igår var det årets stora happening, nämligen juristdagarnas mässa. Gud vet hur mycket pengar byråerna och de andra företagen, organisationerna och myndigheterna som är där lägger ner på att locka så många studenter som möjligt till just deras monter. För studenterna blir det nästan som en liten tävling i att plocka på sig flest påsar, särskilt eftersom utställarna börjar bli lite sluga och ställer påsarna så att man inte bara kan grabba tag i en i förbifarten. Istället måste man faktikskt prata med dem för att man ska få den åtråvärda påsen...

I år var utställningen i Frescatihallen istället för i Aula Magna. Förutom lukten av skolgympasal som hela tiden gjorde sig påmind var det en riktigt trevlig tillställning. Med tanke på hur mycket folk det var och hur trångt det faktiskt blev på vissa ställen så var det nog väldigt bra att mässan hade flyttat från aulan till Frescatihallen, jag vill inte ens tänka på hur trångt och varmt det hade varit annars...

Så, med det sagt kommer min lilla mini-recension av innehållet i de påsar som jag lyckades få med mig hem (och tro mig, eftersom jag är så trevlig och pratar med allt och alla så var det ett ganska stort antal):

§ Bästa penna: White & Case. Önskar att jag hade lyckats få tag i några fler!

§ Godaste godis: Roschier som satsade på riktigt mintgodis och inte bara halspastiller.

§ Äckligaste godis: Fylgias sega chokladkolor som smakade kemiskt laboratorium.

§ Snyggaste påse: Setterwalls.

§ Mest användbara påse: Baker & McKenzies tygpåse. Perfekt att ha lagboken i.

§ Sämsta påse: Magnusson Law. Hallå, varför har man världens största påse om det ändå inte finns något i den?

§ Årets besvikelse: Vinge som har bytt ut sina söta, vita block med blommor på till gröna block. Jag som ville ha ett till vitt...

§ Setterwalls vinner även bonuskategorin trevligaste utställare. Tjejen på Setterwalls som jag pratade med var nog en av de trevligaste människor jag stött på.

Försvinn!

I vanliga fall tar det väl en tre-fyra minuter att ta sig från ingången till D-huset till tunnelbanan. Men i dessa dagar ska man inte ha bråttom. Förutom de vanliga representanterna för Läkare utan gränser och Amnesty (eller valfri annan ideell organisation) har de senaste dagarna valarbetare från alla olika partier försökt påkalla uppmärksamhet då man stressar den lilla biten från universitetet till tunnelbanan.

Jag förstår inte hur de orkar. Ibland måste det vara ganska otacksamt att stå där och försöka få kontakt med folk. Ta mig som ett exempel. Även om jag är en ganska glad och trevlig människa känner jag hur irriterad jag blir när jag inte kan få gå till tunnelbanan i fred, och gör allt jag kan för att slippa prata med någon. Jag längtar till den dag då alla hurtiga valarbetare försvinner från universietetet så att jag äntligen kan få gå till tunnelbanan i fred igen.

Oinbjudande

Idag var jag på universitetet för första gången sedan den andra juni. Det var alltså ganska exakt tolv veckor sedan jag sist satte min fot på universitetets mark. Den andra juni var en väldigt vacker dag, en dag då jag nästan önskade att jag var rökare för att kunna få gå ut och njuta av det fina vädret under tentans rökpauser. Idag, den 25 augusti, var vädret inte lika inbjudande. Ett ihärdigt regnande gjorde att de stora gräsmattorna på universitetsområdet var helt tomma, och de tappra valarbetare som var på plats satt mest inne i sina valstugor och pratade med varandra. Ingen ville stanna och prata med dem i regnet.

Själv gick jag så fort jag kunde till Juristernas Bokhandel och köpte en ny lagbok för att sedan skynda hem igen. Vädret inbjöd som sagt inte till någon längre sejour, men förhoppningsvis visar sig universitetet från en lite bättre sida på måndag då processrätten drar igång.

Vad är väl en bal på slottet på en onsdag?

Vid den här tiden igår var det lite knappt en och en halv timma kvar tills eftersläppet på Juristdagarnas bankett. Själva middagen hade redan pågått ett tag på Clarion Hotel, men de som inte hade möjlighet/ville vara med på själva middagen kunde köpa en biljett och bara vara med på efterfesten. Faktum är att jag hade en biljett till efterfesten, den lyckades jag "vinna" genom att boka plats på en av föreläsningarna i förrgår. Men jag utnyttjade inte den.

 

Redan på våran introduktionsdag när jag började på universitetet berättades det för oss att det är oerhört viktigt att knyta kontakter, både med andra studenter och med jurister ute i arbetslivet. De kontakter som vi kan få genom att t.ex. ha en advokat som lärare eller att plugga tillsammans med andra studenter skulle kunna bli viktiga då vi ska börja jobba. Känner man någon är man någon. Bankettens efterfest är ett sådant tillfälle där man kan bli någon. Ett tillfälle som jag alltså inte tog i akt.

 

En utav anledningarna till att jag inte gick är att jag inte känner någon större lust att gå ut på en onsdag. Lill-lördag i all ära, men torsdag är tyvärr inte någon lill-söndag utan en helt vanlig dag med föreläsningar. Fest till klockan tre och föreläsning dagen efter, som i och för sig inte börjar förrän klockan ett, är ingen bra kombination för mig. Antingen går jag på efterfesten och knyter kontakter, eller så förstår jag vad föreläsaren menar med specialitetsprincipen.

 

För mig var valet lätt, min utbildning kommer först. Men jag tycker inte att man ska behöva välja. Juristdagarna är något som är till för oss studenter. Vi ska få en inblick i vad som finns att välja på när vi en dag ska börja jobba med juridik, och vi ska kunna knyta kontakter med människor som jobbar med det som vi skulle kunna tänka oss att jobba med. Varför lägger man då banketten med tillhörande efterfest på en onsdag? Är det så svårt att ha banketten en fredag istället? Skulle banketten vara en fredag skulle man inte behöva välja mellan nytta och nöje. De som skriver tenta klockan nio imorgon skulle inte behöva avstå "årets fest" och jag skulle i alla fall överväga att åka dit och knyta kontakter.


(Affärs)juristernas arbetsmarknadsmässa

I dagarna två har Juristdagarna anordnats på Stockholms Universitet. I förrgår kunde man välja att gå på föreläsningar hållna kända och mindre kända jurister och igår hölls en arbetsmarknadsmässa i Aula Magna. Dryga 70 företag var där och gjorde reklam för sig själva.

 

Arbetsmarknadsmässan är en väldigt rolig och intressant tillställning där man kan se hur de stora byråerna tävlar mot varandra i att ha de häftigaste goodiebagsen. Dessutom är mässan ett ypperligt tillfälle att få in en fot på en byrå. Tyvärr så är det mest affärsjuridiska byråer som är med på mässan. De som är intresserade av humanjuridik hade i år bara fem montrar att besöka och sådana som jag som är mest intresserade av folkrätt fick i princip hålla till godo med Amnesty.

 

Mitt besök på mässan var dock inte helt bortkastat. På en timme lyckades jag plocka på mig en ett tiotal bläckpennor, massor med flikar, en hel del överstrykningspennor och några block. Gårdagens bästa give away kom från Lindahl, som hade supersmarta fodral till lagboken. Det tackar min lagbok för, förhoppningsvis så skyddar det lite nästa gång jag tappar lagboken i golvet...


RSS 2.0