Det är inte bara universitetsbiblioteket som förändras. Även den här bloggen förändras. Eller, flyttar är väl mer rättvist sagt. Numera hittar ni den på http://juridikflickan.wordpress.com. Vi ses där!

Att plugga är inte bara att sitta ensam i biblioteket med sina böcker. Skulle jag tvingas att bara sitta själv och läsa hela dagarna skulle jag inte klara mig igenom hela juristlinjen. Frågan är om jag ens skulle klara den första terminen. Nej, jag behöver ha lite mänsklig kontakt också. Särskilt under kurser som skatterätten, där jag har svårt att hitta motivationen själv. Då är vänner som lyckas få en att tagga till riktigt ordentligt och faktiskt lyckas få en att se fram emot en ny, tung pluggvecka guld värda. Utan sådana vänner skulle jag inte klara juristlinjen.

Idag har jag haft lite kontakt med verkligheten. Ikväll var det nämligen dags för uppvärmningen inför årets omgång Svenska Juridiska Mästerskapen på Mannheimer Swartlings imponerande kontor. Där bjöds det på en trevlig föreläsning om hur man skriver inlagor och lägger upp en plädering, följt av god mat med gott vin. Det trevligaste av allt var nog att få prata med yrkesverksamma jurister, de visade att det finns ett liv efter att alla böcker är utlästa. Och det kan ju vara skönt att veta att livet faktiskt fortsätter efter juristlinjens slut.

Att avgifterna för utländska studenter vid svenska högskolor och universitet skulle göra att antalet utländska studenter som söker till utbildningar i Sverige minskar var det väl ingen som tvivlade på. Självklart får inte utbildningar som studenten måste betala för lika många sökanden som utbildningar som är gratis.

Så som jag har förstått det (det är mycket möjligt att jag har fel här eftersom jag helt ärligt inte gjort någon större research) har Sverige varit ett attraktivt land för utländska studenter eftersom det faktiskt har varit gratis att studera i här. I Sverige har alla, oavsett bakgrund och hur mycket pengar man har på banken, chansen att få en utbildning. Att gå på universitet eller högskola är inte förbehållet de som är rika, vilket det är i många andra länder. Det tycker jag är något som vi ska vara stolta över.

Men någonstans måste man förstås dra en gräns. Är det okej att använda svenska skattepengar till att finansiera utländska studenters utbildning? Vi vet ju inte om de utländska studenterna kommer att stanna kvar i Sverige eller få en sådan anknytning till Sverige att de kommer att betala svensk skatt, så på ett sätt kan man anse att pengarna som investeras i de utländska studenterna slängs i sjön. Sverige kommer kanske inte få något tillbaka (förutom skatt på den konsumtion som dessa studenter med all sannolikhet kommer att ha när de vistas i Sverige under studietiden) för de skattekronor som läggs på utländska studenters utbildning.

Personligen tycker jag att det är okej att kräva att utländska studenter ska hjälpa till att finansiera sin utbildning, men då måste det finnas ett väl fungerande stipendiesystem så att studenter som annars inte har råd att studera i Sverige också får en chans att göra det. Jag tycker att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land dit utländska studenter som annars inte hade haft råd att kunna studera kan åka för att få en universitets- eller högskoleutbildning.

Att ge människor från framför allt U-länder en utbildning är ett sätt att hjälpa dessa länders utveckling en bit på vägen. Jag tror att detta är minst lika viktigt som allt bistånd, så därför anser jag att Sverige (och västvärlden i övrigt) även bör se till att folk från dessa länder kan komma hit och studera.

Det kan verka lite småaktigt att bli så hemskt upprörd över ett felanvänt matematiskt begrepp i en bok som faktiskt inte handlar om matte, utan om inkomstskatt. Det håller jag med om. Men, faktum är att rätt ska vara rätt.

Från dag ett på juristlinjen har jag fått höra hur viktigt det är att vi studenter så snabbt som möjligt ser till att vi börjar använda ett korrekt, juridiskt språk. På juridisk informationssökning, den första kursen där vi skulle skriva PM, poängterades det upprepade gånger hur viktigt språket är. Minsta lilla fel gör att betyget på språket och pro memorians tillförligtlighet genast dras ner, även om det är ett pyttefel. Därför uppmanades vi att inte använda begrepp som vi inte helt säkert förstod innebörden av.

Jag förstår inte varför studenter, men inte professorer, inte får använda begrepp som man inte vet vad de betyder. Är man inte helt hundra på vad det matematiska begreppet "produkt" betyder så ska man inte använda det begreppet (särskilt inte idag när det är så himla lätt att googla och därmed få veta att produkten är resultatet av en multiplikation). Dessutom tycker jag att det är betydligt viktigare att professorer i en bok är väldigt noga med att alla begrepp används på ett korrekt sätt än att studenter i en PM på juristlinjen får varje liten bokstav på rätt ställe. Särskilt när det handlar om så grundläggande begrepp att nästan varenda elev på lågstadiet borde veta vad de betyder.

Rätt ska vara rätt!

Egentligen är jag en ganska ovanligt. Inte bara för att det faktiskt inte finns en till människa som är som jag (i den bemärkelsen är vi alla ganska ovanliga). Nej, jag är ganska ovanlig eftersom jag, trots att jag läser på juristlinjen och läste ett samhällsvetenskapligt program på gymnasiet, tycker väldigt mycket om matematik. Matte var faktiskt ett av mina absoluta favoritämnen både i grundskolan och på gymnasiet, vilket till stor del berodde på att jag faktiskt är ganska mattebegåvad. Självklart tyckte även jag att vissa saker var väldigt kluriga (första gången jag skulle räkna derivata förstod jag knappt vad jag skulle göra), men det var aldrig sådär hopplöst svårt så att man bara vill ge upp.

Som flera säkert redan vet stör jag mig oerhört mycket på korrekturfel i böcker. En annan sak som stör mig nästan lika mycket är när matematik eller det matematiska språket används på fel sätt. Även om jurister inte är kända för att vara superduktiga på matte så kan man väl i alla fall förvänta sig av professorer i finansrätt att de, i sin bok som läses av väldigt många, håller koll på de matematiska begreppen. Särskilt när det handlar om så grundläggande begrepp som vad resultaten av de fyra olika räknesätten kallas.

Vi kör en snabbgenomgång för er som kanske inte har koll på detta.
Addition: term + term = summa.
Subraktion: term - term = differens.
Multiplikation: faktor x faktor = produkt.
Division: täljare / nämnare = kvot.

Så, kära Sven-Olof Lodin, Gustaf Lindencrona, Peter Melz, Christer Silfverberg och Teresa Simon-Almendal, att skriva att ett positivt kapitalunderlag utgör produkten av tillgångar minus skulder (som ni gör på sidan 280 i Inkomstskatt del 1) är felaktigt. Rätta gärna till det till nästa upplaga av boken, så slipper ni pinsamheter som denna. Behöver ni hjälp går det bra att kontakta mig.

Även om jag inte är världens morgonpiggaste person och inte jublar av glädje när väckarklockan ringer 06:20 så finns det en fördel att börja klockan åtta. När klockan är kvart i tio och de flesta är på väg till univeristetet kan jag med gott samvete åka hem. Eftersom jag kommer hem så tidigt blir dagen väldigt lång, och jag hinner få massor gjort. Som idag t.ex.

Idag har jag storstädat, pluggat ganska mycket (fastän jag har lite svårt att koncentrera mig på skatterätten), tagit en promenad, tvättat och strukit. Nu är det bara lite slappande framför TV:n kvar, och sen är det dags att sova. Imorgon ringer nämligen väcklarklockan 06:20 igen, men som tur är så är det sista dagen den här veckan som jag behöver gå upp så tidigt. Man kan ju inte ha långa, bra dagar varje dag. Någon måtta får det väl vara!

Idag har jag en underbart bra dag. Jag hade lyckats lösa uppgiften till redovisningen på ett korrekt sätt utan tillgång till boken och jag har fått drösvis med beröm på jobbet idag. Som grädde på moset ska jag träffa min mentor imorgon och få ännu lite mera inspiration och drivkraft för att fortsätta kämpa på med både studier och jobb. Mycket bättre än såhär kan det nog inte bli just nu.

Jag älskar att plugga, verkligen älskar. Även om jag inte gillar vissa kurser så tycker jag faktiskt att det är jättekul att plugga. Jag älskar att lära mig nya saker. Varje gång jag köper nya böcker ser jag fram emot att få börja läsa dem (dock vissa mer än andra såklart, jag skulle aldrig köpa en bok på dryga 1700 sidor om aktiebolagsrätt och läsa den för nöjes skull) för att jag vet att jag kommer få så mycket nya kunskaper och förhoppningsvis vara lite klokare när jag är klar med boken.

 

Alla mynt har dock två sidor, studierna likaså. Det är inte alltid en dans på rosor att studera, och vissa dagar skulle jag utan problem kunna ställa böckerna i bokhyllan och åka till Tyskland för att jobba som hästskötare. Värst brukar dagarna före tenta vara, när stresshormonerna leker hela havet stormar och prestationskraven blir väldigt påtagliga.

 

HT 2010 är nog den värsta termin jag har upplevt i stressväg. Den slår till och med sista terminen på gymnasiet då jag fick stressrelaterad magkatarr i början av april och åt mediciner för att ens kunna gå till skolan fram till veckan före studenten. Processrätten var en tuff kurs och eftersom jag ville vara ledig och umgås med min släkt över jul och nyår så var jag tvungen att jobba in den tiden före jul, men allting är inte bara studiernas fel. Jobbar man två-tre eftermiddagar i veckan, rider fem dagar i veckan och dessutom ställer väldigt höga krav på sig själv vad gäller studieresultat så är det inte så konstigt om man blir lite stressad.

 

Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, och de kommer bara från mig själv. Jag har inga som helst krav på mig hemifrån (bortsett från att mina föräldrar vill att jag ska klara skolan, men det innebär bara B:n i betyg). Jag har alltid varit en sådan person som har velat vara bäst på allt, och även om jag har insett nu att jag inte kan vara det (då skulle jag behöva plugga dygnet runt och i princip inte göra något annat än att läsa och dricka kaffe för att orka läsa) så vill jag fortfarande ha bra betyg. Om jag inte lyckas med det jag vill, om det visar sig att jag inte kommer kunna jobba med internationell rätt, så vill jag ändå jobba med juridik. För att få ett jobb då måste jag ha bra betyg, så är det bara.

 

Men, även om jag vill ha bra betyg (eller, egentligen vill jag ha riktigt bra betyg) så vill jag inte ha bra betyg till vilket pris som helst. Jag har sett på nära håll vad som händer då man jobbar för hårt, vilar för lite och framför allt inte lyssnar på sin egen kropp. Min mamma gick in i väggen när jag gick i högstadiet och var sjukskriven i tre år, och det är absolut inget som jag vill utsätta mig för. Dels för att jag vill ha min examen så fort som möjligt för att kunna jobba vidare mot mitt mål, men också för att jag inte vill behöva må så dåligt så länge bara för att jag har stressat för myclet.

 

Det första steget är insikt. Jag älskar att plugga, men jag kan inte fortsätta i samma stil som i höstas. Då kommer jag att bli utbränd, och det ingår inte riktigt i mina planer. Det andra steget är att göra något åt det, och det ska jag börja med nu. Det är mitt nyårslöfte till mig själv.

För mycket att göra och alldeles för lite tid att göra det på. Hur bra jag än tycker att jag planerar inför varje jul så kör det ändå alltid ihop sig i slutet. Till nästa jul tror jag att jag behöver en ny strategi.

Tentamensresultaten kommer att anslås i FastReg senast kl. 14 den 13 december förkunnade förstasidan till tentan i processrätt. Den 26e november kändes det som om det var väldigt långt kvar till den 13e december, och det var inget negativt. Jag tycker nämligen att bubblan mellan tentan och tentaresultatet är ganska skön (i alla fall om man kan låta bli att älta tentan, vilket jag lyckats ganska bra med den här gången). Därför kom luciadagen lite för fort för mig, jag hade gärna väntat en vecka till på resultaten. Jag är inte riktigt redo att se vad jag fick för betyg än, utan skulle gärna vilja stanna kvar i min lilla bubbla, där jag varken behöver tänka på tentaresultat eller tentaplugg, en liten stund till.

Snart är det jul. Julen är den tid på året då man ska ta det lugnt, umgås med familjen och äta så mycket skinka och julgodis att magen blir fyrkantig. (Att mellandagarna räknas som studiedagar och man egentligen borde plugga lika mycket de dagarna som alla andra dagar är dock en helt annan historia.) Men tiden fram till jul är alltid superhektisk, i alla fall för mig. Jag vet inte hur jag lyckas, men varje år bokar jag in så mycket olika aktiviteter att jag knappt har tid att göra det som jag planerat att göra, och än mindre att plugga. Samtidigt så skulle jag behöva plugga jättemycket före jul för att slippa plugga över jul. Snacka om att förstöra för sig själv...

När man pluggar juridik (eller när man pluggar något teoretisk överhuvudtaget) är det en ganska bra egenskap att kunna sitta still i långa perioder och koncentrera sig på det som man ska lära sig. Den fina egenskapen har inte jag. Jag beundrar människor som kan sitta och plugga utan större avbrott i upp emot åtta, nio och kanske t.o.m. tio timmar om dagen. Det kan inte jag. Jag klarar inte av att sitta och göra samma sak så länge.

Oftast gör det inte mig något att jag inte klarar av att sitta still så länge. Jag gör helt enkelt så att jag delar upp min dag i flera små bitar, där jag varvar plugg med andra saker (vilket är en av anledningarna till att jag ofta pluggar sent på kvällarna också). För mig fungerar det alldeles utmärkt, om jag vill kan jag få ihop ganska många timmars plugg på en dag. Men, såhär i tentapluggstider hade det ju inte skadat att kunna sitta en hel dag och bara, bara plugga.

Denna gråmulna dag ägnar jag åt att jobba mig igenom den litteratur som jag har kvar. Imorgon ska jag nämligen åka till mormor, och hon tycker inte om att jag pluggar så mycket. Eller, tycker om och tycker om, hon är såklart glad att jag har hittat det som jag vill ägna mitt liv åt, men för mormor kan jag knappt berätta om hälften av den tid jag ägnar åt mina studier utan att hon börjar oj:a sig.

På min mammas sida är min generation den första att ens påbörja högre studier än gymnasiestudier. Min mammas kusins son, som är ett år äldre än mig, kommer att bli den första att få en examen från högre studier. Jag kommer att bli den andra. På min mamma sida finns det inte någon studiekultur överhuvudtaget, så det är inte så konstigt att mormor ryggar tillbaka för mina bokhögar och alla sidor anteckningar som jag hinner producera under en kurs.

Skulle mormor få veta hela sanningen om mina studier skulle hon knappt kunna sova på nätterna av oro för att jag håller på att plugga mig till döds (om man nu kan göra det). Därför tänker jag försöka få undan all litteratur tills jag åker imorgon, för då behöver jag egentligen inte ta med mig en enda bok. Då räcker det med alla anteckningar, repetitionskompendiet, tentakompendiet och lagboken för att jag ska kunna börja tentaplugga lite smått. Det är väl ungefär så mycket material som mormor klarar av att se utan att svimma.