Svenska medborgare är genom regeringsformen (RF) 2 kap. 1 § tillförsäkrade yttrandefrihet, vilket innebär att de i t.ex. skrift får förklara vad de tycker och tänker i olika frågor. (Denna rätt finns även för personer som inte är svenska medborgar enligt RF 2 kap. 23 §, men bl.a. yttrandefriheten får inskränkas genom lag.) Vad gäller yttrandefriheten finns dock vissa inskränkningar. Enligt tryckfrihetsförordningen (TF) 7 kap. 1 och 4 §§ är det ett tryckfrihetsbrott att i skrift göra sig skyldig till hets mot folkgrupp. Ansvaret för ett sådant brott bärs i första hand av den ansvarige utgivaren för skriften (TF 8 kap. 1 §).

Aftonblandets ansvarige utgivare Jan Helin kan ha gjort sig skyldig till ett tryckfrihetsbrott då han beslutade att publicera Jimmy Åkessons debattartikel. Själv säger han enligt DN att det är viktigt att visa allmänheten vad SD står för. Jag tycker att det är väldigt strongt av Helin att publicera en sådan artikel fastän han vet att han kan åka dit för tryckfrihetsbrott. För att svenska folket ska kunna göra ett bra val nästa höst behöver vad de olika partierna anser komma fram. Om publiceringen av denna debattartikel kan göra att någon som tidigare ansett SD vara ett hyvens parti tänker om så tycker jag att Helin gjorde alldeles rätt, oavsett om detta innebär att han gör sig skyldig till hets mot folkgrupp eller inte.

I grund och botten handlar juridik om rättvisa. Genom lagar och förordningar, och andra rättskällor för den delen, skapas den juridiska rättvisan. Det är den rättvisan som jag och mina kära kurskamrater under 4,5 år ska lära oss att tillämpa. Man tycker ju att det är tämligen självklart att alla studenter så långt det är möjligt ska ha ges samma förutsättningar att tillgodogöra sig denna utbildning. Det är självklart inte helt möjligt att ge alla studenter exakt samma förutsättningar eftersom vi kommer in på juristutbildningen med olika förutsättningar. Vissa har ingen som helst erfarenhet av juridik, andra har kanske läst lite rättskunskap på gymnasiet. Vissa är lite äldre och har jobba några år eller studerat något annat medan vissa är yngre och kommer direkt från gymnasiet. Vissa har kanske en eller två föräldrar som arbetar med juridik medan andra inte har någon släkting alls som är verksam inom juridiken. Vissa har lätt för att lära sig, andra har svårare att ta till sig nya saker.

Om någon har lätt för att lära sig eller inte är inte något som våra lärare eller universitetet kan påverka (eller ja, universitetet erbjuder faktiskt kurser i studieteknik som kan tänkas göra livet lite lättare). Däremot kan universitetet se till så att en så stor del som möjligt av alla studenter får samma utgångsläge. Då PM-uppgifter ska författas så ska de studenter som har samma PM få samma instruktioner och då rättegångsspel ska genomföras ska alla studenter få lika mycket tid på sig att förbereda sig. Detta oavsett vilken seminariegrupp studenten är i.

I den kurs som jag läser nu ska alla studenter delta i ett rättegångsspel. Rättegångsspelet är ett obligatorium. Deltar man inte i rättegångsspelet får man inte skriva tentan. Indirekt kan ens insats i rättegångsspelet även påverka slutbetyget på kursen. Genom att delta i seminarieundervisningen och skriva rättsfallskoncentrat samt lämna in och redovisa en PM-uppgift så kan man få extrapoäng till tentan. Beroende på hur bra man författar sin PM kan man erhålla maximalt sex poäng. Ligger man på gränsen mellan två poäng tas hänsyn till allt annat man har gjort under seminarieserien, däribland rättegångsspelet. Därför tycker jag, som gärna vill ha ett bra betyg på kursen, att det är ganska viktigt att jag kan förbereda mig ordentligt till rättegångsspelet så att jag kan genomföra det på ett bra sätt. Tyvärr kommer jag nog inte kunna göra det.

Min seminariegrupp fick information om vårt rättegångsspel idag. Några roller fick vi inte, utan de får vi senast på tisdag. Måndagen efter det är rättegången. Stämningsansökan ska lämnas in senast torsdag, och svaromålet senast på fredag. Nu är det i och för sig inte meningen att varken stämningsansökan eller svaromålet ska ta flera dagar att skriva, utan de får vara max en halv A4-sida. Så långt har jag inga större klagomål, även om jag tycker att det är lite dålig framförhållning. Jag gillar nämligen att kunna planera, och jag får nya uppgifter med så här kort varsel förstörs min planering lite. Men det är sådant som man får räkna med. Det som jag däremot har stora problem med är att vissa andra grupper har fått information om detta före min grupp fastän deras rättegångsspel ska genomföras efter att min grupp har haft sitt. I vissa grupper har parterna en vecka på sig att skriva stämningsansökan och svaromålet, och när skriftväxlingen är avklarad är det fortfarande en vecka kvar till rättegång.

Är detta att ge studenterna samma förutsättningar? Nej, verkligen inte. Rättegångsspelet är ett obligatorium. Därför anser jag att det är väldigt viktigt att alla får samma förutsättningar för att kunna genomföra obligatoriet på ett bra sätt. Ingen skulle väl drömma om att ge vissa studenter längre tid att skriva tentan (förutom de som av förklarliga skäl såsom dyslexi faktiskt har rätt till längre skrivtid), så varför ska vissa studenter få längre tid på sig att göra skriftväxlingen i rättegångsspelet?

Eftersom jag inte gick på efterfesten igår vaknade jag halv åtta imorse och var förhållandevis klar i huvudet. Efter en snabb frukost tog jag vid där jag avslutade igår, nämligen vid påföljder av avtalsbrott inom köprätten. Inte inte allt för spännande ämne, om jag ska vara helt ärlig, men det finns förstås värre.

När jag gick på högstadiet och historia var nästa ämne var uttråkningsdöden alltid nära förestående. Enligt mig, som alltid har tyckt om matematik, fanns det inget tråkigare ämne än historia. Då jag fick veta att jag skulle vara tvungen att läsa två kurser i historia på gymnasiet tänkte jag funderade jag på att välja bort mitt specialutformade juridikprogram mot ett naturvetenskapligt sådant. Intresset för juridiken och samhällskunskap gick dock segrande ur striden, så jag skulle vara tvungen att stå ut med närmare 200 undervisningstimmar i historia. Jag insåg redan från början att det skulle bli svårt, men på något sätt skulle jag väl klara av det.

Ack så jag bedrog mig. På gymnasiet fick jag den bäste historieläraren som någonsin vandrat på denna jord, en bestämd man som med sin passion för ämnet lyckades få även mig att tycka att historia var det roligaste ämnet av alla (ja, så till den milda grad att matten ramlade ner från sin tidgare ohotade första plats). Faktum är att det hela slutade med att jag alldeles frivilligt (och faktiskt på min fritid, eftersom jag annars inte skulle ha varit i skolan de där tre timmarna i veckan) valde att läsa historia C.

Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, att lärare betyder oerhört mycket. Lärare är ett väldigt viktigt yrke, och det behövs fler lärare som verkligen brinner för att undervisa i sitt ämne. Det gäller inte bara på grundskolan och gymnasiet, utan även på universitetet. Även på universitetet behövs personer som tycker om att undervisa och älskar de ämnen som de undervisar i. Hittills har det varit lite sisådär med föreläsarna. Vissa har varit riktigt bra, andra riktiga stolpskott. En som dock var oerhört bra och som jag nog kommer att ha som referensram ganska länge är en herre som höll i väldigt många föreläsningar när jag läste folkrätt. Personen i fråga visste verkligen vad han talade om och han var verkligen angelägen om att alla skulle förstå vad han menade. Ibland svävade han ifrån ämnet lite, men det märktes att hans små utsvävningar berodde på att han tyckte att det han föreläste om var roligt. Då kan man faktiskt tolerera lite små parenteser.

Vid den här tiden igår var det lite knappt en och en halv timma kvar tills eftersläppet på Juristdagarnas bankett. Själva middagen hade redan pågått ett tag på Clarion Hotel, men de som inte hade möjlighet/ville vara med på själva middagen kunde köpa en biljett och bara vara med på efterfesten. Faktum är att jag hade en biljett till efterfesten, den lyckades jag "vinna" genom att boka plats på en av föreläsningarna i förrgår. Men jag utnyttjade inte den.

Redan på våran introduktionsdag när jag började på universitetet berättades det för oss att det är oerhört viktigt att knyta kontakter, både med andra studenter och med jurister ute i arbetslivet. De kontakter som vi kan få genom att t.ex. ha en advokat som lärare eller att plugga tillsammans med andra studenter skulle kunna bli viktiga då vi ska börja jobba. Känner man någon är man någon. Bankettens efterfest är ett sådant tillfälle där man kan bli någon. Ett tillfälle som jag alltså inte tog i akt.

En utav anledningarna till att jag inte gick är att jag inte känner någon större lust att gå ut på en onsdag. Lill-lördag i all ära, men torsdag är tyvärr inte någon lill-söndag utan en helt vanlig dag med föreläsningar. Fest till klockan tre och föreläsning dagen efter, som i och för sig inte börjar förrän klockan ett, är ingen bra kombination för mig. Antingen går jag på efterfesten och knyter kontakter, eller så förstår jag vad föreläsaren menar med specialitetsprincipen.

För mig var valet lätt, min utbildning kommer först. Men jag tycker inte att man ska behöva välja. Juristdagarna är något som är till för oss studenter. Vi ska få en inblick i vad som finns att välja på när vi en dag ska börja jobba med juridik, och vi ska kunna knyta kontakter med människor som jobbar med det som vi skulle kunna tänka oss att jobba med. Varför lägger man då banketten med tillhörande efterfest på en onsdag? Är det så svårt att ha banketten en fredag istället? Skulle banketten vara en fredag skulle man inte behöva välja mellan nytta och nöje. De som skriver tenta klockan nio imorgon skulle inte behöva avstå "årets fest" och jag skulle i alla fall överväga att åka dit och knyta kontakter.

I dagarna två har Juristdagarna anordnats på Stockholms Universitet. I förrgår kunde man välja att gå på föreläsningar hållna kända och mindre kända jurister och igår hölls en arbetsmarknadsmässa i Aula Magna. Dryga 70 företag var där och gjorde reklam för sig själva.

Arbetsmarknadsmässan är en väldigt rolig och intressant tillställning där man kan se hur de stora byråerna tävlar mot varandra i att ha de häftigaste goodiebagsen. Dessutom är mässan ett ypperligt tillfälle att få in en fot på en byrå. Tyvärr så är det mest affärsjuridiska byråer som är med på mässan. De som är intresserade av humanjuridik hade i år bara fem montrar att besöka och sådana som jag som är mest intresserade av folkrätt fick i princip hålla till godo med Amnesty.

Mitt besök på mässan var dock inte helt bortkastat. På en timme lyckades jag plocka på mig en ett tiotal bläckpennor, massor med flikar, en hel del överstrykningspennor och några block. Gårdagens bästa give away kom från Lindahl, som hade supersmarta fodral till lagboken. Det tackar min lagbok för, förhoppningsvis så skyddar det lite nästa gång jag tappar lagboken i golvet...