Saker förändras part 2
That's what friends are for
Kontakt med verkligheten
Bad day
Även utländska studenter måste få en chans att studera i Sverige
Så som jag har förstått det (det är mycket möjligt att jag har fel här eftersom jag helt ärligt inte gjort någon större research) har Sverige varit ett attraktivt land för utländska studenter eftersom det faktiskt har varit gratis att studera i här. I Sverige har alla, oavsett bakgrund och hur mycket pengar man har på banken, chansen att få en utbildning. Att gå på universitet eller högskola är inte förbehållet de som är rika, vilket det är i många andra länder. Det tycker jag är något som vi ska vara stolta över.
Men någonstans måste man förstås dra en gräns. Är det okej att använda svenska skattepengar till att finansiera utländska studenters utbildning? Vi vet ju inte om de utländska studenterna kommer att stanna kvar i Sverige eller få en sådan anknytning till Sverige att de kommer att betala svensk skatt, så på ett sätt kan man anse att pengarna som investeras i de utländska studenterna slängs i sjön. Sverige kommer kanske inte få något tillbaka (förutom skatt på den konsumtion som dessa studenter med all sannolikhet kommer att ha när de vistas i Sverige under studietiden) för de skattekronor som läggs på utländska studenters utbildning.
Personligen tycker jag att det är okej att kräva att utländska studenter ska hjälpa till att finansiera sin utbildning, men då måste det finnas ett väl fungerande stipendiesystem så att studenter som annars inte har råd att studera i Sverige också får en chans att göra det. Jag tycker att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land dit utländska studenter som annars inte hade haft råd att kunna studera kan åka för att få en universitets- eller högskoleutbildning.
Att ge människor från framför allt U-länder en utbildning är ett sätt att hjälpa dessa länders utveckling en bit på vägen. Jag tror att detta är minst lika viktigt som allt bistånd, så därför anser jag att Sverige (och västvärlden i övrigt) även bör se till att folk från dessa länder kan komma hit och studera.
Rätt ska vara rätt!
Från dag ett på juristlinjen har jag fått höra hur viktigt det är att vi studenter så snabbt som möjligt ser till att vi börjar använda ett korrekt, juridiskt språk. På juridisk informationssökning, den första kursen där vi skulle skriva PM, poängterades det upprepade gånger hur viktigt språket är. Minsta lilla fel gör att betyget på språket och pro memorians tillförligtlighet genast dras ner, även om det är ett pyttefel. Därför uppmanades vi att inte använda begrepp som vi inte helt säkert förstod innebörden av.
Jag förstår inte varför studenter, men inte professorer, inte får använda begrepp som man inte vet vad de betyder. Är man inte helt hundra på vad det matematiska begreppet "produkt" betyder så ska man inte använda det begreppet (särskilt inte idag när det är så himla lätt att googla och därmed få veta att produkten är resultatet av en multiplikation). Dessutom tycker jag att det är betydligt viktigare att professorer i en bok är väldigt noga med att alla begrepp används på ett korrekt sätt än att studenter i en PM på juristlinjen får varje liten bokstav på rätt ställe. Särskilt när det handlar om så grundläggande begrepp att nästan varenda elev på lågstadiet borde veta vad de betyder.
Rätt ska vara rätt!
Matematiken ställer ofta till det för jurister
Som flera säkert redan vet stör jag mig oerhört mycket på korrekturfel i böcker. En annan sak som stör mig nästan lika mycket är när matematik eller det matematiska språket används på fel sätt. Även om jurister inte är kända för att vara superduktiga på matte så kan man väl i alla fall förvänta sig av professorer i finansrätt att de, i sin bok som läses av väldigt många, håller koll på de matematiska begreppen. Särskilt när det handlar om så grundläggande begrepp som vad resultaten av de fyra olika räknesätten kallas.
Vi kör en snabbgenomgång för er som kanske inte har koll på detta.
Addition: term + term = summa.
Subraktion: term - term = differens.
Multiplikation: faktor x faktor = produkt.
Division: täljare / nämnare = kvot.
Så, kära Sven-Olof Lodin, Gustaf Lindencrona, Peter Melz, Christer Silfverberg och Teresa Simon-Almendal, att skriva att ett positivt kapitalunderlag utgör produkten av tillgångar minus skulder (som ni gör på sidan 280 i Inkomstskatt del 1) är felaktigt. Rätta gärna till det till nästa upplaga av boken, så slipper ni pinsamheter som denna. Behöver ni hjälp går det bra att kontakta mig.
Långa dagar
Idag har jag storstädat, pluggat ganska mycket (fastän jag har lite svårt att koncentrera mig på skatterätten), tagit en promenad, tvättat och strukit. Nu är det bara lite slappande framför TV:n kvar, och sen är det dags att sova. Imorgon ringer nämligen väcklarklockan 06:20 igen, men som tur är så är det sista dagen den här veckan som jag behöver gå upp så tidigt. Man kan ju inte ha långa, bra dagar varje dag. Någon måtta får det väl vara!
Underbar och älskad av alla
Mitt nyårslöfte
Jag älskar att plugga, verkligen älskar. Även om jag inte gillar vissa kurser så tycker jag faktiskt att det är jättekul att plugga. Jag älskar att lära mig nya saker. Varje gång jag köper nya böcker ser jag fram emot att få börja läsa dem (dock vissa mer än andra såklart, jag skulle aldrig köpa en bok på dryga 1700 sidor om aktiebolagsrätt och läsa den för nöjes skull) för att jag vet att jag kommer få så mycket nya kunskaper och förhoppningsvis vara lite klokare när jag är klar med boken.
Alla mynt har dock två sidor, studierna likaså. Det är inte alltid en dans på rosor att studera, och vissa dagar skulle jag utan problem kunna ställa böckerna i bokhyllan och åka till Tyskland för att jobba som hästskötare. Värst brukar dagarna före tenta vara, när stresshormonerna leker hela havet stormar och prestationskraven blir väldigt påtagliga.
HT 2010 är nog den värsta termin jag har upplevt i stressväg. Den slår till och med sista terminen på gymnasiet då jag fick stressrelaterad magkatarr i början av april och åt mediciner för att ens kunna gå till skolan fram till veckan före studenten. Processrätten var en tuff kurs och eftersom jag ville vara ledig och umgås med min släkt över jul och nyår så var jag tvungen att jobba in den tiden före jul, men allting är inte bara studiernas fel. Jobbar man två-tre eftermiddagar i veckan, rider fem dagar i veckan och dessutom ställer väldigt höga krav på sig själv vad gäller studieresultat så är det inte så konstigt om man blir lite stressad.
Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, och de kommer bara från mig själv. Jag har inga som helst krav på mig hemifrån (bortsett från att mina föräldrar vill att jag ska klara skolan, men det innebär bara B:n i betyg). Jag har alltid varit en sådan person som har velat vara bäst på allt, och även om jag har insett nu att jag inte kan vara det (då skulle jag behöva plugga dygnet runt och i princip inte göra något annat än att läsa och dricka kaffe för att orka läsa) så vill jag fortfarande ha bra betyg. Om jag inte lyckas med det jag vill, om det visar sig att jag inte kommer kunna jobba med internationell rätt, så vill jag ändå jobba med juridik. För att få ett jobb då måste jag ha bra betyg, så är det bara.
Men, även om jag vill ha bra betyg (eller, egentligen vill jag ha riktigt bra betyg) så vill jag inte ha bra betyg till vilket pris som helst. Jag har sett på nära håll vad som händer då man jobbar för hårt, vilar för lite och framför allt inte lyssnar på sin egen kropp. Min mamma gick in i väggen när jag gick i högstadiet och var sjukskriven i tre år, och det är absolut inget som jag vill utsätta mig för. Dels för att jag vill ha min examen så fort som möjligt för att kunna jobba vidare mot mitt mål, men också för att jag inte vill behöva må så dåligt så länge bara för att jag har stressat för myclet.
Det första steget är insikt. Jag älskar att plugga, men jag kan inte fortsätta i samma stil som i höstas. Då kommer jag att bli utbränd, och det ingår inte riktigt i mina planer. Det andra steget är att göra något åt det, och det ska jag börja med nu. Det är mitt nyårslöfte till mig själv.
Varför blir det alltid såhär?
Min lilla bubbla
Varför är ett dygn inte 34 timmar?
Om man får önska...
Oftast gör det inte mig något att jag inte klarar av att sitta still så länge. Jag gör helt enkelt så att jag delar upp min dag i flera små bitar, där jag varvar plugg med andra saker (vilket är en av anledningarna till att jag ofta pluggar sent på kvällarna också). För mig fungerar det alldeles utmärkt, om jag vill kan jag få ihop ganska många timmars plugg på en dag. Men, såhär i tentapluggstider hade det ju inte skadat att kunna sitta en hel dag och bara, bara plugga.
Kära mormor
På min mammas sida är min generation den första att ens påbörja högre studier än gymnasiestudier. Min mammas kusins son, som är ett år äldre än mig, kommer att bli den första att få en examen från högre studier. Jag kommer att bli den andra. På min mamma sida finns det inte någon studiekultur överhuvudtaget, så det är inte så konstigt att mormor ryggar tillbaka för mina bokhögar och alla sidor anteckningar som jag hinner producera under en kurs.
Skulle mormor få veta hela sanningen om mina studier skulle hon knappt kunna sova på nätterna av oro för att jag håller på att plugga mig till döds (om man nu kan göra det). Därför tänker jag försöka få undan all litteratur tills jag åker imorgon, för då behöver jag egentligen inte ta med mig en enda bok. Då räcker det med alla anteckningar, repetitionskompendiet, tentakompendiet och lagboken för att jag ska kunna börja tentaplugga lite smått. Det är väl ungefär så mycket material som mormor klarar av att se utan att svimma.