Efter mitt lilla breakdown förra veckan har jag nu insett att det är dags att börja plugga ordentligt. Tentan den 24 mars närmar sig med stormsteg, och som alltid siktar jag mot ett AB. Ska jag lyckas få ett AB på den här tentan så kommer det dock krävas massor med hårt jobb, det duger inte att bara sitta och stirra på böckerna eller att bara läsa några sidor varje dag och vara nöjd med det. Nu är det helt enkelt bara att hugga i och hoppas på att jag hinner lära mig allt som är värt att lära sig om skatterätt tills den 24 mars. Det ska gå!

Idag gjorde jag något väldigt klantigt. Jag glömde mitt seminariekort hemma. I skatterätten ingår fyra seminarier till vilka man ska skriva en liten inlämningsuppgift. Har man gjort det och närvarar vid seminariet får man en underskrift på sitt seminariekort. Tre underskrifter ger en extra poäng till tentan.

Idag hade jag seminarium tre av fyra. Jag har redan två underskrifter på mitt seminariekort och har planerat att få en till på det sista seminariet nästa vecka. Därför var det ingen större katastrof att jag glömt seminariekortet hemma på köksbordet, jag skulle ju ändå få med mig en poäng till tentan.

Jag hade dock en himla tur som glömde seminariekortet till just det här seminariet. Dagens lärare var nämligen väldigt flexibel och har lovat att skriva under mitt seminariekort om jag kommer och visar det för henne på fredag. Och vet ni vad, det var inte ens min idé, utan det var hon som föreslog att jag skulle komma och visa det för henne senare för hon tyckte minsann att eftersom jag var där så skulle jag faktiskt ha en underskrift.

Idag har jag roat mig med att skriva PM. Hittills har jag bara skrivit lite knappt en sida (av tre), men jag känner ändå att jag är en god bit på väg. Materialet är inläst och jag är ganska säker på vilken slutsats jag ska komma till, så nu gäller det bara att få ner alla tankar på papper och skriva om dem till en text som är begriplig även för andra människor.

PM-skrivande har för mig alltid varit förknippat med lite ångest och en hel del skrivkramp, men den här gången verkar det som om jag slipper båda delarna. Än så länge flyter skrivandet på ganska bra, så med lite god tur kan jag kanske bli klar imorgon. Inlämningen är inte förrän måndagen den 28:e, så det skulle innebära att jag är klar rekordtidigt.

Idag fick jag ett mail där det stod att böckerna till den distanskurs som jag ska läsa senare i vår har skickats och nu är på väg till mig. Det är böcker som jag verkligen, verkligen ser fram emot att få sätta tänderna i, eftersom de handlar om något som jag är oerhört intresserad av: internationella relationer. De här böckerna som förhoppningsvis kommer till mig på onsdag kommer att göra den andra halvan av vårterminen 2011 mycket roligare. (Även om förvaltningsrätt säkert är roligt och väldigt intressant så slår det nog ändå inte en kurs i internationell politik.) Om inte något annat så kommer det i alla fall i än högre grad än idag kännas som att jag kommer närmare mitt mål, att få jobba internationellt med mänskliga rättigheter.

Idag hade jag tänkt vara en duktig flicka och börja skriva på min PM. Vi fick ju trots allt reda på vilken uppgift som vi hade den 26:e januari, så jag tänkte att det kunde vara dags att börja nu. I och för sig ska den inte lämnas in förrän den 28:e februari, men det kan ju vara bra att vara ute i god tid så att det inte blir så stressigt på slutet.

Så, när jag vaknade idag hade jag alltså väldigt goda intentioner. Sen så hände det en massa annat kul och så kom jag på att jag måste göra några uppgifter i övningshäftet. Under tiden som jag satt och räknade ut beskattningsbara inkomster blev det visst kväll och lite obligatoriskt söndags-tv stod på schemat. Och nu, nu är klockan så mycket så jag vet inte om det verkligen är värt att börja titta på uppgiften. Jag ska ju trots allt upp och jobba imorgon, så det får inte bli en alldeles för sen kväll. Jag får nog helt enkelt börja med uppgiften imorgon istället.

Vissa saker är det ganska självklart att man kan tävla i. Längdskidåkning, fotboll och curling t.ex. Andra saker är det inte så självklart att man kan tävla i, t.ex. musik. Vad är bäst musik egentligen? Det finns väl nästan lika många åsikter om det som det finns människor som lyssnar på musik, men ändå anordnas Melodifestivalen och Eurovision Song Contest varje år.

En annan sak som det inte är så självklart man kan tävla i är juridik, men tydligen går det också. Idag har jag anmält mig och en vän till SM i juridik. Förhoppningsvis går vi hela vägen till riksfinalen och vinner den. Vi är riktiga tävlingsmänniskor båda två, och om jag får säga det själv så är vi faktiskt riktigt duktiga på juridik också, så med lite god tur blir det vi som spenderar 10 000 kr på en resa i sommar.

Äntligen känner jag att jag har börjat komma igång med skatterätten. Godisknepet gjorde inte underverk, men det gjorde i alla fall att jag fick 100 sidor till lästa och att jag har slutet av den första boken i sikte. Det, tillsammans med att 3:an ikväll visar Blood Diamond, som nog är den bästa filmen någonsin och dessutom en riktig motivationshöjare, gör att jag räknar med att studierna ska flyta på något bättre nästa vecka. Någonstans på vägen kanske jag till och med börjar tycka att skatterätten är rolig.

Just nu har jag en lite sämre period rent studiemässigt. Aldrig förr har det känts så svårt att slå upp böckerna, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin fått kämpa så mycket för varje läst sida. Med tanke på att böckerna kom så sent och det tydligen är extra viktigt just på skatterätten att man lägger upp ett bra tempo redan från början kommer min lilla svacka ganska olägligt. Därför är det nu dags att plocka fram det beprövade godisknepet och hoppas på att det gör läsningen lite roligare. Annars har jag fått ett litet problem på halsen...

Idag hade jag det första seminariet på skatterätten. Tre av fyra seminarier är obligatoriska om man vill få med sig en extrapoäng till tentan, och till de tre seminarierna måste man då författa ett svar till en inlämningsuppgift. Uppgiften till dagens seminarium var uppdelad i två delfrågor där den ena var väldigt tydligt anknuten till ett av rättsfallen, så den var det ju inga problem att lösa. Den andra delfrågan däremot, det var en helt annan sak.

Jag läste rättsfallen flera gånger, både framlänges och baklänges. Jag läste i boken. Jag läste sådant i boken som inte ens hörde till ämnet för seminariet. Jag googlade. Jag ringde pappa (som knappt fattade vad jag pratade om). Jag ringde halva juristlinjen (kändes det som i alla fall) och diskuterade fram och tillbaka. Ja, jag satt till och med på facebook och försökte hitta en lösning på detta lilla skatterättsliga problem. Till sist kom jag/vi fram till ett svar som verkade rimligt.

Allt som allt la jag ner ungefär två timmar på att försöka komma på hur personen i frågan skulle beskattas, men det hade jag inte mycket för. Inlämningsuppgiften, som jag trodde att fokus skulle ligga på, behandlades nämligen bara under de fem sista minutrarna på seminariet. Det är ju hur lätt som helst att läsa ett rättsfall och berätta hur majoriteten motiverade sitt domslut, men det fick mer utrymme än diskussion av inlämningsuppgiften. Med tanke på det begränsade utrymme som inlämningsuppgiften fick så verkade den inte alls vara särskilt viktig, och en stor del av den tid som jag la ner på den igår hade jag kunnat ägna åt att läsa boken istället. Då hade jag nog både lärt mig mer och dessutom sluppit all den frustration som jag kände igår när jag försökte lösa uppgiften.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Dagens teknik underlättar verkligen min vardag. Ikväll har jag tillsammans med två av mina studiekamrater lyckats luska ut svaret på en inlämningsuppgift som var allt annat än lätt, och det via Facebook medan jag satt vid mitt köksbord och åt middag. Hur underbart är inte det egentligen?

Tända ljus. En stor kopp gott te. En skål med pistagenötter. Inkomstbeskattning del 1, skattelagstiftning och övningsmaterial. Så ser min kväll ut.

På grund av lite smärre koncentrationssvårigheter under eftermiddagen har jag nämligen inte läst klart det som ska läsas tills imorgon än, men eftersom jag inte har undervisning förrän på eftermiddagen imorgon kan jag sitta uppe i några timmar till och läsa. Och vet ni, när man har det så mysigt som jag har det nu så gör det inget att ens enda sällskap är en grön bok som handlar om beskattning. Det är en bra kväll ändå.

Glad i hågen åkte jag in till universitetet i morse för att gå på föreläsning och köpa böckerna. Att gå på föreläsningen gick alldeles utmärkt, men att köpa litteraturen gick inte lika bra. Böckerna hade nämligen inte kommit än, så jag fick åka därifrån med en väldigt lätt väska och så fick jag ännu en ledig eftermiddag och kväll att ägna åt slöande.

Imorgon är det dock dags att checka ut från det här vilohemmet och börja läsa, för nu ska böckerna finnas på bokhandeln. Därför tar jag lite mera glass och njuter av en sista helt ledig kväll.

"Vi vill understryka vikten av att börja läsa litteraturen redan från första dagen." Så står det i skatterättens studieanvisningar. Det är en mycket gott tips, jag försöker alltid att börja läsa redan dag ett för att jag inte ska behöva sitta och plugga 14 timmar om dagen i två veckor före tentan. Dessutom rekommenderas vi att börja med kap. 1-3 i boken Inkomstskatt, men här har jag, och alla andra som läser skatterätten den här terminen, stött på ett litet problem. Det finns inga böcker att läsa!

Inkomstskatt kommer nämligen i ny upplaga i år, och eftersom det inte har gått så värst många dagar på det nya året än har böckerna inte hunnit komma från tryckeriet. Två dagar in på skatterätten finns det därför bara en kort (den är inte ens 100 sidor!!), översiktlig bok om mervärdesskatt och 45 sidor från Skatteverkets skattestatistiska årsbok att läsa. Sammanlagt är det alltså inte ens 150 sidor, vilket är ungefär vad jag läser på en dag.

I den här situationen skulle jag lätt kunna bli ganska stressad, men eftersom jag försöker stressa ner lite har jag bestämt mig för att inte hetsa upp mig i onödan den här gången. Istället njuter jag av två dagars extra ledighet (och hoppas att böckerna finns på universitet imorgon, för jag vet inte hur många dagar jag klarar av att hålla mig såhär lugn...).

Efter två och en halv dags ledighet mjukstartades skatterätten med en introduktionsföreläsning idag. En utav de första sakerna kursföreståndaren sa att detta kommer att bli tio ganska arbetssamma veckor för oss studenter. Aldrig någonsin förr har jag hört en kursföreståndare på en introduktionsföreläsning säga att vi står inför en tuff period (förutom Said som på intro-föreläsningen i folkrätt sa att vi egentligen inte var tillräckligt väl förberedda för att läsa folkrätten). Inte ens på C2:an (mer känd som "Väggen") gav kursföreståndaren ens en liten hint om att det skulle bli femton veckor av våra liv där allt vi skulle ägna all vår tid åt att förbereda seminarier, skriva rättsfallskoncentrat och läsa litteraturen om och om igen.

Så, antingen är skatterättsföreståndaren bara en väldigt ärlig människa som säger det som alla redan vet, att juristlinjen kan vara ganska jobbig, eller så betyder hans uttalande att skatterätten kommer att bli den jobbigaste kursen hittills. Med tanke på hur tuff C2:an var och hur mycket jag pluggade då så hoppas jag verkligen på det första alternativet.

De två sista veckorna har utan tvekan varit två av de slitigaste veckorna i mitt liv. Jag har inte gjort mycket annat än att plugga, och eftersom det här inte var två av mina favoritkurser har det känts ganska hopplöst vissa gånger. Men, nu är det äntligen över! Båda tentorna är skrivna och inlämnade, och även om man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken är jag tämligen säker på att båda tentorna är minst godkända (förhoppningsvis är de mycket mer än godkända).

Det betyder att jag precis har blivit klar med termin fem (och att det bara är fyra terminer kvar på juristlinjen innan jag får min examen). Och det mina vänner, det ska firas för nu är det (förhoppningsvis) bara två år kvar tills jag kan kalla mig jurist på riktigt.