Igår hade vi huvudförhandlingen i tvistemålsspelet. Fallet handlade om en man som ville ha ut försäkringsersättning för sin bil, som han påstod hade blivit stulen. Jag hade rollen som försäkringsjurist, och vi hävdade att det inte var fråga om ett försäkringsfall eftersom bilen i fråga inte blivit stulen, utan att mannen i själva verket själv hade förstört bilen för att få ut pengar från försäkringen.

Oavsett hur bra förberedd man är så händer det alltid något under ett rättegångsspel som man inte hade räknat med. När kärandens sista vittne (en biltjuv med stor erfarenhet av den aktuella bilsorten) gav ett väldigt oväntat svar på en fråga så trodde jag att det var kört får vår del. Men, man ska aldrig ge upp. Vårt vittne, en utredare som undersökt bilen, var helt fantastiskt duktigt och lyckades övertyga rätten om att bilen måste ha körts till platsen där den hittades med en originalnyckel. Tack vare henne och en kick-ass slutplädering vann vi målet!

På förhand trodde jag inte att jag skulle bry mig så mycket om utgången i målet, men faktum är att det är riktigt, riktigt skönt att ha vunnit. Det är nästan så att man blir lite mallig.

Idag är det dagen som jag till viss del fasat för ända sedan jag började på juristlinjen. Idag är det dags för huvudförhandling i tvistemål och jag har rollen som svarandeombud. Rättegångsspel är inte riktigt min grej, jag tycker helt ärligt att det är lite läskigt att tvingas prata inför folk.

Fast på ett sätt tycker jag ändå att det ska bli ganska kul idag. Igår när jag och det andra ombudet satt och tittade över våra förhör och slutpläderingen kändes det riktigt bra, så med lite tur ska det här nog kunna gå våran väg. Och jag måste ärligt erkänna att jag ser fram emot att få krossa motpartens agrument. Kanske bor det en liten processjurist i mig i alla fall.

Just nu är min grupp mitt uppe i tvistemålsspelet. Den muntliga förberedelsen var i onsdags och nu på onsdag är det dags för huvudförhandling. Jag har rollen som svarandeombud, så nu ska föhören och vittnena förberedas och sakframställan och slutplädering ska skrivas. Även om man självklart måste vara beredd på att improvisera och ta saker som de kommer tycker jag att det är ganska skönt att ha så mycket som möjligt förberett. Personligen lider jag av lite lätt scenskräck, men det känns alltid mycket bättre om jag vet att jag är ordentligt förberedd och har koll på allt.

Idag har min grupp haft huvudförhandling i brottmålet. Själv var jag bara vittne, så jag hade inte en så betungande roll denna gång (värre blir det nästa gång när jag är ombud).

Rättegångsspelen ska så mycket som möjligt likna en riktig rättegång. Det innebär såklart att den person som spelar åklagare ska försöka bevisa att den tilltalade utfört den handling som åklagaren påstår att han har gjort i gärningsbeskrivningen (i detta fall påstods den tilltalade mannen ha misshandlat sin dotter). Men, eftersom det bara är ett rättegångsspel på grundkursen i processrätt så finns det ingen anledning att dra det så långt att förhören börjar likna rena påhopp.

Dagens åklagare hade nog låtit sig inspireras lite väl mycket av amerikanska rättegångsfilmer/-serier. Han gånger var väldigt ettrig och nöjde sig ofta inte med det svar som gavs på hans frågor, utan ställde gärna samma fråga flera gånger. Förbudet mot ledande frågor under huvudförhöret var inte heller något som han ägnade särskilt stor tanke åt, och p.g.a. hans höga tempo hann rättens ordförande oftast inte ens säga till om att det var en ledande fråga innan han hade ställt nästa. Nu vann han dock inte något med sin förhörsteknik, rätten frikände den tilltalade eftersom det inte ansågs styrkt att han faktiskt hade misshandlat sin dotter på det sätt som åklagaren påstod. Så kan det gå.

Om lite drygt två timmar kommer jag att sitta i universitetets rättegångssal och ha en förberedelse inför brottmålet, vars huvudförhandling äger rum på måndag. Nu är det alltså dags för oss små studenter att låtsas att vi i själva verket är mycket vana ombud eller domare. Personligen är jag kluven inför detta, då jag inte alls har tyckt att de tidigare rättegångsspelen har varit varken särskilt roliga eller lärorika. Men, man kan ju alltid ändra sig och jag hoppas att så kommer att bli fallet nu när processrättens rättegångsspel drar igång.