Sista rycket
Nu är det inte särskilt många dagar kvar innan straffrättstentan som startar kl. 13 på onsdag. Denna vackra måndag kommer förhoppningsvis bli min sista pluggdag den här terminen. Jag har två gamla tentor kvar att göra och lite lagtext att läsa. Jag har gått igenom alla böcker, brott och anteckningar, alla gamla tentor och övningsfrågor och jag har läst igenom nästan all aktuell lagtext, så det finns goda utsikter får att imorgon ska kunna bli en helt ledig dag. Jag försöker alltid hålla dagen innan tentan pluggfri (jag tror ändå inte att jag kan lära mig något mer då), och eftersom jag alltid avsätter ganska mycket tid för tentaplugg brukar jag lyckas med det. Visst, det finns alltid något mer att lära sig, men om man kan precis allting blir ju inte tentan så spännande.
Det ska vara roligt!
"Det ska vara roligt att tenta straffrätt!" utbrast examinatorn på frågestunden i onsdags. Jag har lite problem med att förstå hur det ska kunna vara roligt att skriva en tenta, men det finns väl säker något sätt som man kan tycka att det är roligt på. Något som jag dock har lättare att förstå är att de studenter som varit i hennes grupper måste ha haft ganska roligt under seminarierna. Inte för att vi inte har haft roligt, min lärare har varit helt fantasisk och jag har nog aldrig skrattat så mycket under någon annan kurs (vissa gånger har jag nästan legat dubbelvikt, och ibland har jag nästan övervägt att lämna klassrummet en stund för att lugna ner mig. Ja, jag har lite svårt att hålla mig allvarlig ibland.), men hon verkar också vara en person som har nära till skratt.
Straffrätt är väl i grund och botten ett ganska allvarligt ämne (kan det egentligen bli allvarligare än att sätta folk i fängelse på livstid?), men det går att ha mycket kul med det. På det sista seminariet fick vi ett vackert grönt litet papper som examinatorn skrivit ihop. Straffrättens ABC. Till varje bokstav har hon skrivit ett litet straffrättsligt rim, många av dem dessutom ganska lustiga. Och de är inte bara roliga, man kan faktiskt lära sig något av dem också. Ni som ska läsa straffrätt på Stockholms Univeristet har något hemskt trevligt att se fram emot.
Med examinatorns tillstånd får jag publicera lite smakprov här. Läs och lär.
"Effektbrott förutsätter mer än handling
såsom trollerier kräver en förvandling"
"Qvick är den som har till rättesnöre
att det är bäst att tänka efter före"
"Rus hjäpler föga som undanflykter
då är det bättre att hålla sig nykter"
Straffrätt är väl i grund och botten ett ganska allvarligt ämne (kan det egentligen bli allvarligare än att sätta folk i fängelse på livstid?), men det går att ha mycket kul med det. På det sista seminariet fick vi ett vackert grönt litet papper som examinatorn skrivit ihop. Straffrättens ABC. Till varje bokstav har hon skrivit ett litet straffrättsligt rim, många av dem dessutom ganska lustiga. Och de är inte bara roliga, man kan faktiskt lära sig något av dem också. Ni som ska läsa straffrätt på Stockholms Univeristet har något hemskt trevligt att se fram emot.
Med examinatorns tillstånd får jag publicera lite smakprov här. Läs och lär.
"Effektbrott förutsätter mer än handling
såsom trollerier kräver en förvandling"
"Qvick är den som har till rättesnöre
att det är bäst att tänka efter före"
"Rus hjäpler föga som undanflykter
då är det bättre att hålla sig nykter"
Ångest, var är du?
Så har ännu en dag tillbringats i straffrättens förtrollande värld. Tyvärr har jag kommit fram till de lite krångligare brotten i BrB 14-15 kap., men det är bara att bita i det sura äpplet och tvinga ner blicken i lagboken, brottsbalkskommentaren och anteckningarna. Allra helst skulle jag bara gräva ner mig i gärningsculpa och uppsåt, men chansen att jag klarar tentan är väl ganska marginell om jag inte läser allt det andra också. Så idag har jag därför försökt reda ut skillnaden mellan urkundsförfalskning och osant intygande och tänkt fina tankar om hur glad och stolt jag kommer vara när jag klarat av en sådan fråga på tentan (allt jag läser gör jag om till tentafrågor, av någon konstig anledning är det lättare att hitta motivationen då).
Anyway, nu är det bara fem potentiella pluggdagar kvar innan det är dags för tentan. Konstigt nog har ångesten inte kommit än, men den lär väl infinna sig. Den har några dagar på sig, precis som att jag fortfarande har några dagar på mig att lära mig lite mera straffrätt. Några dagar som jag förhoppningsvis orkar utnyttja på ett bra sätt.
Anyway, nu är det bara fem potentiella pluggdagar kvar innan det är dags för tentan. Konstigt nog har ångesten inte kommit än, men den lär väl infinna sig. Den har några dagar på sig, precis som att jag fortfarande har några dagar på mig att lära mig lite mera straffrätt. Några dagar som jag förhoppningsvis orkar utnyttja på ett bra sätt.
Varför bryr sig ingen om stressade studenter?
Idag hände något som jag aldrig tidigare varit med om. På dagens frågestund inför tentan frågade examinatorn oss studenter hur vi mådde. Om vi mådde bra, eller kände oss stressade inför den stundande tentan. Är inte det lite tragiskt egentligen, att det ska ta hela två år innan man stöter på en examinator som visar att hon bryr sig om hur studenterna mår?
De flesta som börjar på juristlinjen vet väl om att det tidvis är väldigt stressigt. Det är mycket att läsa och många nöjer sig inte med bara ett godkänt, utan vill helst ha ett BA eller såklart ett AB. En stor affärsjuridisk byrå är det slutmål som många jobbar mot, och för att komma dit krävs i många fall höga betyg (läste i Juridicums nyhetsbrev att man för att få komma på en intervju på Mannheimer Swartling bör ha AB i två tredjedelar av kurserna). Kraven är höga, inte minst från studenterna själva, men jag upplever också att lärarna ställer hyfsat höga krav på oss studenter. Juristlinjen är ingen slapparlinje, här gäller det att jobba på, och därmed kan man kräva att studenterna lär sig väldigt mycket på få veckor.
Stress blir ganska snabbt vardagsmat. Jag var stressad redan på gymnasiet, så för mig är det inget nytt. Att jag är stressad innebär dock inte att jag alltid mår dåligt av det. I vissa avseenden är stress bra, när jag är lagom stressad presterar jag mycket bättre än annars. Det gäller dock att lära sig att hantera stressen.
På JIKen hade vi en föreläsning där vi under ungefär 45 minuter fick lyssna på en studievägledare som pratade om stress. Det är den enda "hjälp" vi har fått för att kunna hantera den ganska oundvikliga stressen. Att jur studs är stressade är väl ingen nyhet, och därför tycker jag att universitetet borde försöka hjälpa oss att lära oss att hantera stressen. Vissa kan det, men vissa klarar inte av det och dukar under. Det borde inte behöva hända, men när det händer borde det uppmärksammas. Problemet beror ju faktiskt delvis (men inte enbart) på universitetet. Jag tror att alla skulle tjäna på lite gladare och mindre stressade studenter.
De flesta som börjar på juristlinjen vet väl om att det tidvis är väldigt stressigt. Det är mycket att läsa och många nöjer sig inte med bara ett godkänt, utan vill helst ha ett BA eller såklart ett AB. En stor affärsjuridisk byrå är det slutmål som många jobbar mot, och för att komma dit krävs i många fall höga betyg (läste i Juridicums nyhetsbrev att man för att få komma på en intervju på Mannheimer Swartling bör ha AB i två tredjedelar av kurserna). Kraven är höga, inte minst från studenterna själva, men jag upplever också att lärarna ställer hyfsat höga krav på oss studenter. Juristlinjen är ingen slapparlinje, här gäller det att jobba på, och därmed kan man kräva att studenterna lär sig väldigt mycket på få veckor.
Stress blir ganska snabbt vardagsmat. Jag var stressad redan på gymnasiet, så för mig är det inget nytt. Att jag är stressad innebär dock inte att jag alltid mår dåligt av det. I vissa avseenden är stress bra, när jag är lagom stressad presterar jag mycket bättre än annars. Det gäller dock att lära sig att hantera stressen.
På JIKen hade vi en föreläsning där vi under ungefär 45 minuter fick lyssna på en studievägledare som pratade om stress. Det är den enda "hjälp" vi har fått för att kunna hantera den ganska oundvikliga stressen. Att jur studs är stressade är väl ingen nyhet, och därför tycker jag att universitetet borde försöka hjälpa oss att lära oss att hantera stressen. Vissa kan det, men vissa klarar inte av det och dukar under. Det borde inte behöva hända, men när det händer borde det uppmärksammas. Problemet beror ju faktiskt delvis (men inte enbart) på universitetet. Jag tror att alla skulle tjäna på lite gladare och mindre stressade studenter.
Vad är det som är så svårt?
Jag vill väldigt gärna tro att jag i grund och botten är en positiv människa som inte går omkring och stör mig på saker eller brusar upp i onödan. Faktum är att jag sällan blir särskilt irriterad eller arg och jag alltid försöker se på saker och ting från den ljusa sidan. Men något som verkligen stör mig (förutom folk som notoriskt vägrar att dyka upp i tid, det är mitt hatobjekt nummer ett) är folk som särskriver. Jag tillhör väl den generationen som är väldigt, väldigt duktig på att särskriva så mycket som det bara går. Det går inte en dag utan att jag ser, företrädesvis på facebook, twitter eller någon blogg, två ord som egentligen borde ha skrivits som ett. Om det är något som man ska lära sig i skolan så är det väl att vi i svenskan, till skillnad från t.ex. engelskan, skriver ihop orden. Om den svenska skolan under åtminstone nio grundskoleår inte lyckas lära ut en så grundläggande del av hur det svenska språket ska hanteras så är det något som är allvarligt fel.
Personligen förstår jag inte vad det är som är så svårt, och då är jag inte en särskilt språkbegåvad människa (visst, jag har ganska lätt att lära mig saker överhuvudtaget, men jag har betydligt mycket lättare för matematik än för språk) Varför särskriver folk egentligen? Är det verkligen så svårt att låta bli att trycka på blanksteg? Är det så svårt att slå upp i en ordbok om man är osäker?
Personligen förstår jag inte vad det är som är så svårt, och då är jag inte en särskilt språkbegåvad människa (visst, jag har ganska lätt att lära mig saker överhuvudtaget, men jag har betydligt mycket lättare för matematik än för språk) Varför särskriver folk egentligen? Är det verkligen så svårt att låta bli att trycka på blanksteg? Är det så svårt att slå upp i en ordbok om man är osäker?
Respect!
I april 2008 var jag på ett studiebesök på International Criminal Court (ICC) och the Special Court for Sierra Leone (SCSL) som då lånade en av ICC:s salar för rättegången mot Liberias förre president Charles Taylor. Det var då, när jag fick höra ett vittne berätta om "Operation Stop Election" (som helt enkelt gick ut på att hugga av folk händerna så att de inte skulle kunna rösta), som jag insåg att jag ville jobba med folkrätt och mänskliga rättigheter. Som jag har skrivit tidigare är det dock lätt hänt att tappa fokus, att inte längre se slutmålet framför sig. Just nu har jag dock inga motivationsproblem, men jag blir inte mindre målmedveten av att läsa om Rita och Ishmael som båda som barn har upplevt krig på nära håll, Rita i en liberiansk rebellarmé och Ishmael i Sierra Leones regeringsarmé. Tårarna rinner när jag läser och tänker på allt hemskt som de måste ha upplevt, och hur svårt det måste ha varit för dem att få ett någorlunda normalt liv igen. Det är livsöden som deras som gör att jag i framtiden vill jobba för att människor ska slippa att tvingas att uppleva krig och alla hemskheter som krig för med sig och att öka respekten för mänskliga rättigheter världen över. Ur krig kommer inget gott, men om vi alla respekterar och försöker att förstå varandra så finns det mycket att vinna.
Disciplin
Sista seminariet för denna kurs (och termin) är nu avklarat. För sisådär elva veckor sedan kändes det som om det var hur långt som helst kvar till tentan, men när läraren frågade mig idag om tentaångesten har börjat infinna sig ännu så insåg jag att nu är det bra en och en halv vecka kvar. Tiden går alldeles, alldeles för fort nu! Jag är inte alls förberedd (i alla fall känns det inte som det) och jag behöver massvis med tid för att hinna gå igenom allt igen. Eller så behöver jag bara en stor dos självdisciplin, en inställning som säger att jag kommer att klara det och lite jävlar anamma. Fast det skulle ju ändå vara skönt att få lite mera tid på sig...
Tänk en gång till
Frankrike är på väg att förbjuda burka på allmän plats. Varför? Jo, för att det inte är "värdigt" för kvinnor att bära heltäckande klädersplagg. Vad är nästa steg då? Att förbjuda kortkorta kjolar och djupa urringningar? Det är knappast heller värdigt i vissa sammanhang, men det är ju såklart trevligare för gamla gubbar att titta på unga tjejer som visar upp nästan allt de har än att titta på en kvinna där bara ögonen syns. Mer eller mindre helnaket går bra, men ve och fasa om någon kvinna skulle välja att inte se ut som en hormonstinn 16-åring som bara har en enda tanke i huvudet.
I vissa sammanhang kan jag förstå att burka är ett opassande klädesplagg, men att förbjuda det på allmän plats och dessutom bötfälla kvinnor för att de använder burka är helt outrageous! Det här löser inga problem, de kvinnor som blir tvingade att av sina män att klä sig i burka (ja, jag tror att det finns de som blir tvingade till det, men även att många gör det av egen vilja) kommer knappast få det bättre. I vissa fall kan det säkert leda till att kvinnorna inte får gå ut överhuvudtaget. Är det en bra lösning? Gör det att kvinnorna lättare integreras i samhället? Knappast. Jag tycker att det franska parlamentet ska tänka över det här en gång till och fundera ut vilket problem som de egentligen vill lösa och vad de vill uppnå och handla därefter. Och så tycker jag att resten av världen ska se på Belgien och Frankrike som rena skräckexempel på hur man inte ska göra.
I vissa sammanhang kan jag förstå att burka är ett opassande klädesplagg, men att förbjuda det på allmän plats och dessutom bötfälla kvinnor för att de använder burka är helt outrageous! Det här löser inga problem, de kvinnor som blir tvingade att av sina män att klä sig i burka (ja, jag tror att det finns de som blir tvingade till det, men även att många gör det av egen vilja) kommer knappast få det bättre. I vissa fall kan det säkert leda till att kvinnorna inte får gå ut överhuvudtaget. Är det en bra lösning? Gör det att kvinnorna lättare integreras i samhället? Knappast. Jag tycker att det franska parlamentet ska tänka över det här en gång till och fundera ut vilket problem som de egentligen vill lösa och vad de vill uppnå och handla därefter. Och så tycker jag att resten av världen ska se på Belgien och Frankrike som rena skräckexempel på hur man inte ska göra.
Tiden går fort när man har roligt
När jag gick från seminariet idag stötte jag ihop med en gammal klasskamrat. Vi gick på högstadiet tillsammans en gång i tiden. Medan han valde att gå på det gymnasium som ligger i vår hemkommun så valde jag ett gymnasium i en annan kommun, och där försvann all kontakt (förutom en vän-förfrågan via facebook då). I höstas kom han in på juristlinjen, och han är alltså två terminer bakom mig. Han är snart klar med sin andra termin, och jag med min fjärde. Faktum är att jag har ett seminarium, en föreläsning (eller föreläsning och föreläsning, det är en frågestund inför tentan) och en fyratimmarstenta kvar, sen har jag avverkat två år på juristlinjen. Två hela år! Är det bara jag som tycker att tiden går väldigt fort?
Visst känns det ibland som om tiden går väldigt sakta (C2:an!!) och ibland som om tiden går alldeles för fort (folkrätten), men att det redan har gått två år har jag väldigt svårt att förstå. Fast när jag tänker på hur mycket jag har lärt mig och hur mycket jag har utvecklats som människa under dessa två år så kanske det inte är så otroligt att det har gått två år ändå. Då blir det genast lite sorgligare att tänka på att det bara är två och ett halvt år kvar, för jag vill fortsätta att lära mig saker och jag vill framför allt fortsätta att utvecklas. Dessutom har vi himla roligt på juristlinjen, och det vill jag ha i framtiden också. Hela mitt liv vill jag ha roligt. Men det kanske är just att vi har så roligt som gör att tiden går fort.
Nu kör vi!
Idag kan jag inte klaga på någonting. Vädret har varit perfekt hela dagen och eftersom jag inte har haft någon undervisning idag har jag med gott samvete kunnat ligga ute hela dagen och läsa. Efter min lilla semester känner jag mig utvilad och är faktiskt ganska taggad inför att köra igång tentaplugget på allvar. Imorgon är det dags, efter terminens näst sista seminarium är det dags att göra en sista kraftansträngning före sommaruppehållet. Fast om jag ska vara helt ärlig så tänker jag tjuvstarta redan nu med en gammal tenta. Bara för att det är så fint väder och jag känner mig så inspirerad.
Semester
Hela dagen har jag kämpat med påföljdsbestämning (varför finns det inte en enda del av straffrätten som jag verkligen tycker är lätt?) samtidigt som jag försökt städa, tvätta och packa. Idag åker jag nämligen hem till min släkt för att få några (förhoppningsvis) lugna dagar utan straffrättsliga problem innan jag drar igång med tentaplugget. Meteorologerna lovar värmebölja, så jag tar med mig solglasögonen och shortsen och hoppas på att det blir tillräckligt varmt för att man ska kunna ligga på bryggan och läsa en bok. Fast det kanske är att hoppas på för mycket.
Ibland måste man tvingas
Det är för lite muntliga framställningar på juristlinjen. Vi studenter behöver få träna oss i att stå inför en grupp och framföra vår lösning på ett problem eller vår åsikt om hur något ska tolkas. Den här terminen har jag skrivit två PM, det ena "redovisades" genom en diskussion i grupp och det andra redovisade jag själv. Det var första gången någonsin under mina snart fyra terminer som jag var tvungen att ställa mig själv framför hela gruppen och berätta hur jag hade löst min fråga. Förra terminen hade jag en PM-redovisning, men då tillsammans med en annan tjej. Det är alldeles för lite.
Jag känner mig hemskt obekväm när jag står framför en stor grupp människor och alla sitter och tittar på mig och förväntar sig att jag ska säga något smart. Därför behöver jag träna på det. Jag behöver tvingas in i den situationen på ett sätt som gör att jag inte kommer undan (för tro mig, jag gör det inte frivilligt). Och på något sätt behöver jag försöka göra det till en positiv upplevelse. På något sätt måste jag se till att jag, istället för att stå där och bli så nervös att jag knappt vet vad jag heter, uppskattar uppmärksamheten. Det ska gå, men då krävs det att jag tvingas att träna mer på det.
Saved by the book
Imorse funderade jag länge och väl på om jag skulle orka släpa med mig lagboken till universitetet. Helt ärligt så har jag varit lite dålig på det på sista tiden (under hela straffrättskursen tror jag att jag har haft med mig den en eller kanske två gånger), men i och med att det var en ny lärare och jag inte hade gjort frågorna så värst bra så bestämde jag mig för att ta med den. I värsta fall kan man ju alltid få lite pluspoäng för att man har offrat rygghälsan och tagit med sig den, även om man inte kan svara på frågorna.
För en gångs skull valde jag rätt. Läraren gillade tydligen högläsning ur lagboken (det blir nästan som lite sagostund, om det är någon med trevlig röst så är det riktigt mysigt), så jag fick läsa ur lagboken några gånger, och då iddes han inte ens ställa några frågor till mig. Än en gång har lagboken räddat mig ur vad som skulle kunna bli en lite smått obekväm situation.
För en gångs skull valde jag rätt. Läraren gillade tydligen högläsning ur lagboken (det blir nästan som lite sagostund, om det är någon med trevlig röst så är det riktigt mysigt), så jag fick läsa ur lagboken några gånger, och då iddes han inte ens ställa några frågor till mig. Än en gång har lagboken räddat mig ur vad som skulle kunna bli en lite smått obekväm situation.
Framförhållning - vad är det?
Visst är det trevligt att plugga, särskilt på en sådan utbildning som juristlinjen på Stockholms universitet eftersom man får styra väldigt mycket över sin egen tid. Om jag vill göra andra saker på dagarna så kan jag göra det och plugga på kvällarna istället, och om jag faktiskt skulle vara urless på allt som har med juridik att göra en dag så kan jag oftast ta den dagen ledigt och plugga mer en annan dag istället. För att det ska fungera krävs dock lite framförhållning och att man har koll på vad som händer härnäst. Tyvärr verkar jag ha missat den biten den här veckan...
Imorgon är det nämligen dags för det första seminariet av två i påföljdslära. Eftersom det är en ny lärare så har jag ingen aning om ifall han är en sådan som pekar på en lycklig själ som får den stora äran att besvara frågan, eller om han är snäll och frågar om det möjligtvis är någon som kan svaret. När man inte vet hur läraren är brukar jag alltid försöka göra frågorna riktigt, riktigt noga, för jag tycker att det är grymt pinsamt att säga att jag inte har förberett mig ordentligt (det är ju trots allt det som CSN och svenska staten ger mig pengar för varje månad). I fredags förmiddag tyckte jag att jag hade situationen under kontroll, böckerna skulle få följa med mig på min lilla resa söderut och jag skulle hinna både med frågorna och att läsa två rättsfall. Nu kom jag på att jag fortfarande inte har gjort något av detta. Så istället för att titta på hockey så blir det att lägga sig och läsa rättsfall och i alla fall titta lite snabbt på frågorna.
Ibland blir jag så glad på mig själv.
Imorgon är det nämligen dags för det första seminariet av två i påföljdslära. Eftersom det är en ny lärare så har jag ingen aning om ifall han är en sådan som pekar på en lycklig själ som får den stora äran att besvara frågan, eller om han är snäll och frågar om det möjligtvis är någon som kan svaret. När man inte vet hur läraren är brukar jag alltid försöka göra frågorna riktigt, riktigt noga, för jag tycker att det är grymt pinsamt att säga att jag inte har förberett mig ordentligt (det är ju trots allt det som CSN och svenska staten ger mig pengar för varje månad). I fredags förmiddag tyckte jag att jag hade situationen under kontroll, böckerna skulle få följa med mig på min lilla resa söderut och jag skulle hinna både med frågorna och att läsa två rättsfall. Nu kom jag på att jag fortfarande inte har gjort något av detta. Så istället för att titta på hockey så blir det att lägga sig och läsa rättsfall och i alla fall titta lite snabbt på frågorna.
Ibland blir jag så glad på mig själv.
Det fina med att plugga
Just nu är det mycket plugg för min del. Faktum är att det känns som om jag inte gör något annat just nu än att plugga (med undantag för en härlig ridtur i det fina vädret igår), men det är helt okej. Jag känner mig själv by now, och vet att när det börjar bli dags för tentaplugg så kommer allt annat helt plötsligt vara mycket, mycket roligare än att plugga. Därför kör jag hårt fram till onsdag i nästa vecka för att kunna ta ledigt över Kristi Himmelsfärd och vila upp mig lite så att jag orkar med tentaplugget. Så ser i alla fall planen ut just nu, men den kan ändras snabbt. Som tur är så är det ju jag som bestämmer hur planen ser ut, så jag kan ändra den hur jag vill. Det är det som är det fina med att plugga.
