Det är över nu - på riktigt

Nu kan jag äntligen säga att civilrätten är slut! Tentaresultaten från C4:an kom idag, och med det resultatet kan jag säga att jag skrivit min sista tenta i en civilrättskurs.

Som vanligt hade jag världens puls när jag knappade mig in på internet i mobilen och kollade resultatet (nej, jag kunde faktiskt inte vänta 20 minuter tills jag kom hem), och som vanligt gick världens glädjerus genom min kropp när jag såg mitt betyg. AB, med marginal, och då tyckte jag att jag tentapluggade ganska dåligt den här gången. Det var nästan så att jag gav ifrån mig ett litet glädjetjut på pendeln, men jag lyckades kväva det. Personen som satt mittemot mig måste dock ha undrat vad jag satt och flinade åt resten av vägen...

Dagen när man får veta att man fått AB på en tenta måste vara den näst bästa dagen, bara dagen-efter-tentan slår detta.


Man skämtar inte om tentor!

Min seminarielärare är en väldigt lättsam och rolig person. Skämten flyger åt både höger och vänster, mungiporna pekar ständigt uppåt och det är väldigt högt i tak. Idag var han på synnerligen gått humör och de flesta av oss satt väl och småfnissade mest hela tiden. Stämningen i rummet var verkligen på topp, men den sjönkt snabbt efter ett skämt om tentan. Förra terminen skrev min lärare tentan, men den här terminen är det någon annan som gör det. Vem som skriver tentan är oftast inte något som vi får veta om i förväg, så när han upplyste oss om detta sa han, ironiskt och med skratt i ögonen, att vi valt helt fel grupp. Det skulle han inte ha sagt, för att skämta om tentor är inte tillåtet.

Även om jur studs i allmänhet är glada och trevliga människor som tycker att det är roligt att skratta så finns det ett ämne som man verkligen inte får skämta om. Detta ämne är så klart tentorna. Man skämtar helt enkelt inte om tentor. Tentor är, som ni säkert vet, mycket allvarliga tillställningar och om det är någon gång som man ska vara allvarlig så är det när ordet tenta kommer på tal. Så är det bara. Med tanke på lärarens min och att han snabbt konstaterade att tentaskämtet inte riktigt gick hem så lär han nog inte göra om det. Gott så.


Ladda batterierna

Idag har min mobil klagat på låg batterinivå hela dagen. Redan igår var batteriet nästan slut, så innan jag gick och la mig igår kväll satte jag i laddaren. Det jag inte tänkte på var att jag hade dragit ur laddaren ur vägguttaget och att man kanske måste sätta i kontakten för att man ska få någon elektricitet. När jag vaknade imorse var det alltså ännu mindre batteri kvar. Ibland är man ju smart.

Även min batterinivå har varit låg idag. En vecka med väldigt dålig sömn, och framförallt en helg med alldeles för lite av den varan (självförvållat dock), tog ut sin rätt idag. Dagens föreläsning var ingen höjdare (vad är det med domare och domar egentligen?) och jag gjorde något så ovanligt som att gå i pausen. Jag går aldrig i pausen annars. Jag får så dåligt samvete när jag gör det, det är ju ett indirekt sätt att säga "du suger" till föreläsaren (särskilt när föreläsaren, som idag, ser när man fullt påklädd går ut ur föreläsningssalen), och det klarar jag inte av. Men, idag gjorde jag som sagt ett undantag.

Så, nu ska jag se till att mobilen blir laddad och fixa lite kaffe så att jag orkar ta mig igenom den här kvällen. Tänk vad skönt det skulle vara om man kunde ladda sig själv på samma sätt som man laddar en mobil, då skulle livet vara lite lättare att leva.

Partyparty

Vanligtvis uppfattas väl jurister som ganska gråa och tråkiga typer som inte drar på munnen i onödan. Även om varken jag eller mina kära studiekamrater är färdiga jurister ännu så hoppas jag verkligen att den bilden aldrig kommer att stämma in på oss, för det skulle i så fall betyda att något hemskt har hänt. Så roligt som vi hade i fredags tänker jag nämligen ha i resten av mitt liv (även om det innebär att det knappt går att göra något vettigt dagen efter för att man antingen har sovit bort hela dagen eller lider av sömnbrist för att man inte sovit mer än i några timmar). Tyvärr måste man dock komma tillbaka till verkligheten någon gång, så nu kanske det är dags att ta itu med det plugg som jag missade i torsdags när jag ägnade alldeles för lång tid åt att måla naglarna.

(Visst, jag kan väl erkänna att några tråkiga juristskämt drogs som kanske inte gick hem hos resten av sällskapet, men det är bara petitesser. Och ja, efter mycket om och men fick jag plats med allting i väskan, fast det gick knappt att stänga den, och behövde alltså inte gå på seminarium i full party-outfit.)

Dagens problem

En av de stora nackdelarna med att plugga juridik är att kurslitteraturen mestadels består av väldigt tjocka böcker. Förutom att de är tunga så tar de mycket plats. Väldigt mycket plats. Det är inte alltid så bra.

Mitt största problem idag är att jag kanske inte kommer få plats med allt i väskan som jag behöver ha med mig imorgon. Imorgon ska nämligen en av mina tjejkompisar firas med pompa och ståt eftersom hon fyller år på lördag. När man fyller jämt, som hon gör, duger det inte med att bara gå ut, utan då ska det göras ordentligt. Middag, bowling och sen utgång. Tyvärr gör detta att jag inte kommer att hinna hem mellan seminariet och det stora firandet, så jag får bära med mig allting som jag behöver till universitetet, göra en mellanlandning på jobbet och sen åka hem till hennes pojkvän och förhoppningsvis ha lite längre tid än fem minuter på mig att göra mig i ordning.

Så, förutom att jag behöver ha med mig kurslitteraturen (då har jag redan rationaliserat bort lagboken, den får en ledig dag imorgon) så ska även smink, plattång, kläder, skor och lite annat smått och gott få plats. Vi får väl se hur det här går, kanske slutar det med att jag åker färdigfixad till universitetet med gott om plats i väskan.

Dagens funderare 2

Justitieministern har tydligen tagit tillbaka uttalandet om att brev ska skickas hem till misstänka sexköpare. Ett mycket bra beslut tycker jag, eftersom vi faktiskt måste göra en åtskillnad mellan misstänka och skyldiga, och enligt min mening ska staten inte lägga sig i vad ens familj får veta ifall man har brottsmisstankar riktade mot sig. Det måste vara upp till varje familj att få bestämma själva, i alla fall så länge som man bara är misstänkt för ett brott.

Det som gör mig lite fundersam är dock att det tog så lång tid för Ask att komma till insikt och ta tillbaka uttalandet. Varför gjorde hon inte det redan i fredags, eller i alla fall i måndags? Gör hon det för att hon har blivit övertalad, eller för att hon verkligen tycker att man inte ska skicka hem färgade kuvert till misstänkta? Och att hon försökte rättfärdiga det med att hon är den enda som tänker på tjejerna (hallå, vart tog killarna vägen?) som utsätts för detta förstår jag inte heller, eftersom jag inte tror (notera: tror, inte vet) att alla som köper sex är män (eller kvinnor för den delen, det är väl inte bara män som gör sig skyldiga till sexköp) med familj och skulle avstå från att köpa sex om deras omgivning fick reda på det. Jag tror helt enkelt inte att alla sexköpare stämmer är män med familj, utan att det finns många olika sorters sexköpare som inte reagerar på ett "skamstraff" (det är ju inget straff i straffrättslig mening) på samma sätt.

Nåväl, det var i alla fall bra att Ask gjorde en pudel, även om det var lite sent. (Bara som en sista liten parentes, är inte uttrycket "göra en pudel" ett ganska roligt uttryck?)

Dagens funderare

Vad är bäst: att göra fel av rätt skäl, eller göra rätt av fel skäl? Sådana filosofiska frågor kan man få filosofera över under en föreläsning i straffrättsliga ansvarsfrihetsgrunder.

Dagens gåta

En man står med ett fotografi i handen. En annan man frågar honom: "Vem föreställer fotografiet?" Mannen svarar: "Jag har varken bror eller syster, men den mannens far är min fars son."

Vem föreställer bilden?

Sådana här små klurigheter kan man få ägna sig åt på ett seminarium i straffrätt.


Den åttonde dödssynden

Idag pratade föreläsaren om försök, förberedelse och stämpling. Mitt i allt sa han att det var en absolut dödssynd att inte gå igenom en lista med sex punkter varje gång man ska avgöra om det är fråga om straffbar förberedelse för brott eller inte. Dödssynd, det är det exakta ord som han använde. Vissa tar lite för allvarligt på sitt ämne...


Herremingud...

I fredags hade vi varken någon föreläsning eller något seminarium. Meningen var att jag skulle få ganska mycket plugg undanstökat i fredags, men av flera olika anledningar blev det inte så. En stor del av denna snöiga söndag har jag därför tillbringat tillsammans med lagkommentaren till brottsbalken. Även om vissa delar av straffrätten är ganska komplicerad och lite svår att förstå så kan jag fortfarande inte släppa att justitieminstern skulle kunna tänka sig att skicka brev hem till personer som är misstänkta för sexköp. Oskuldspresumtionen (som finns i Europakonventionen art. 6.2) är en så grundläggande del av straffrätten att den knappt kan ha undgått någon, inte ens personer som inte har någon juridisk utbildning. Även Europakonventionens art. 8 med skyddet för privat- och familjeliv är så grundläggande för de mänskliga rättigheterna att en justitieminister bör känna till artikeln. Faktum är att konventionen i och med lag 1994:1219 gäller såsom lag i Sverige och att RF 2:23 förbjuder att lagar meddelas i stird med konventionen, och det talar med än större styrka för att justitieministern borde förstå att hennes förslag är alldeles befängt. Är hon verkligen så intelligensbefriad att hon inte förstår att hon förstör för sig själv när hon gör sådana uttalanden?

Herremingud

Ibland får man ju undra hur dumma ministrar får vara. Det råder väl inte särskilt stor tvekan om att vissa politiker inte hör till de skarpaste knivarna i lådan utan egentligen är ganska slöa, men någon måtta får det väl ändå vara. Hur kommer man ens på tanken att man ska skicka hem brev till folk som är misstänka för sexköp för att familjen ska få veta detta? Till folk som är MISSTÄNKTA, inte nödvändigtvis skydliga. Får man ens göra så? Är inte det att anse som förtal? Tyvärr har jag bara kommit till tredje sidan i brottsbalkskommentaren, så jag kan inte svara på den frågan själv (BrB 5 kap. är ett hundratal sidor längre fram), men rent instinktivt tycker jag inte att det här är okej.

Dessutom, även om det inte skulle vara ett ärekränkningsbrott så borde det väl detta kunna anses vara ett övergrepp från statens sida och därmed inte förenligt med rättssäkerheten? Jag menar, är inte det här lite som att hänga ut misstänkta med namn och bild i tidningen? Visst, det är väl inte lika långtgående och inte lika "hemskt" att få ett brev i brevlådan som att få namn och bild publicerat i tidningen eftersom inte lika många människor kommer att ta del av det, men det är likväl ett sätt att hänga ut en person som fortfarande bara är misstänkt för ett brott. I sådana här fall skulle det dessutom vara staten som står för övergreppet, inte en privatägd tidning, vilket gör det hela lite värre.

En person som får hem ett sådant brev i brevlådan kommer säkerligen få lida av det även om det senare visar sig att personen i fråga var oskyldig. Tyvärr är inte allmänhetens förtroende för rättsväsendet alltid så särskilt stort och det händer väl att folk tycker att en person som blivit friad av domstol ändå är skyldig. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att det blir lite tryckt stämning vid det gemensamma midsommarfirandet om det kommer fram att en granne har fått hem ett brev som säger att han eller hon är misstänkt för sexköp, och att det i många fall kommer vara det även om personen i fråga har friats från misstankarna i domstol.

Vad hände med oskyldig tills motsatsen är bevisad? Har justitieministerns ens hört talas om oskuldspresumtionen? Jag kan verkligen förstå varför hennes kollegor ibland tycker att hon är lite vild. Det ska verkligen bli intressant att se vad som händer med det här förslaget.

Lätt som en plätt

"Lätt som en plätt." Det var föreläsarens sista ord idag. Efter två gånger 45 minuter med olika aspekter på uppsåt och oaktsamhet var lätt som en plätt de ord som han valde att avsluta föreläsningen med. Visst, vissa saker var inte så komplicerade. Som det faktum att man ska bena ut de olika rekvisiten i en brottsbeskrivning innan man börjar undersöka om gärningsmannen handlat uppsåtligen, det var inte så svårt att förstå. Eller att alla rekvisit måste täckas av uppsåt för att brottet ska ha begåtts uppsåtligen, det var inte heller så svårt att klura ut. Men resten, det är bara en villvervalla av olika begrepp.

Lätt som en plätt. Det är lätt för honom att säga, som sysslat med detta i 17 år. Vissa andra måste försöka lära sig det på tolv ynka veckor.

Det är inte lätt när det är svårt

Juridik är väl helt ärligt sagt inte världens lättaste ämne. Det är ganska mycket att hålla reda på i juridikens värld. Som skillnaden mellan patent och varumärkesskydd. Patent kan man enkelt uttryckt få på en uppfinning enligt patentlagen, medan varumärken, såsom ordet Alliansen, skyddas genom varumärkesskydd genom varumärkeslagen. Inte så svårt kan man tycka, men visst går det att göra fel ändå. Vilket DN gör, då DN påstår att man kan få patent på ett varumärke. Man skulle ju kunna tycka att en av Sveriges största dagstidningar skulle ha lite större koll på juridiken, i alla fall i såhär enkla fall.

Piece of cake. Eller inte...

Efter JIKen tycker man ofta som jur stud att man kan allt. Några genomläsningar av Agells Civilrätt och Wennbergs Introduktion till straffrätten gör att man kan allt om juridik och kan besvara vilken knepig juridisk frågeställning som helst. Vad gäller straffrätten är det bara en fråga om att läsa det aktuella straffstadgandet och avgöra om gärningsmannen uppfyller rekvisiten för brottet samt om han hade uppsåt att föröva brottet. Piece of cake. (Personligen har jag dock alltid tyckt att det är lite klurigt att besvara frågan om uppsåt.)

Redan efter två dagar på straffrätten har jag dock förstått att jag kommer att behöva lära mig betydligt mer än att fastställa uppsåt eller inte uppsåt. Det som från början verkade lite knivigt, men inte helt omöjligt att lära sig att bemästra, har nu blivit extremt mycket värre än vad jag kunde tänka mig. Efter dagens föreläsning om orsakande och gärningsculpa snurrade det rejält i mitt huvud, och det enda som jag verkligen kan säga att jag har koll på är att gärningsculpa avser att fastställa som själva gärningen är culpös, inte om personen som utför handlingen är det. Klokare än så blev jag inte, vilket är lite oroväckande med tanke på att jag brukar lära mig väldigt, väldigt mycket på föreläsningar.

Tennis

Det är alltid kul att börja nya kurser, eftersom det oftast innebär nya föreläsare. Har man tur kan det vara så att den personen som ska hålla i de flesta föreläsningarna är en både duktig och rolig föreläsare (för ja, det blir mycket trevligare att vara på föreläsningarna om personen som står framme vid tavlan och snackar faktiskt är rolig också, inte bara duktig). Herren som höll i dagens föreläsning, och som vi dessutom ska få träffa flera gånger inne i föreläsningssalen, hade absolut sina bra sidor. Bara en sådan sak att han liknade gruppundervisningen vid en tennismatch där man inte bara kan sitta passiv och titta på för att lära sig gör det aningens roligare att plugga straffrätt.

RSS 2.0