En lite sen julönskan
Jag vet att julen är slut för i år och att det är för sent att önska sig något, men om jag ändå skulle kunna få en önska en sak till så är det att förlagen börjar ge ut kurslitteraturen som e-bok som man kan läsa på en läsplatta. Förutom att det skulle vara väldigt skönt att bara behöva bära en läsplatta, och inte en två-tre böcker à (minst) 300 sidor styck, så tror jag även att det skulle ge e-böckerna ett litet uppsving. En läsplatta tar ju betydligt mindre plats i väskan än tre tjocka böcker, vilket betyder att man kanske inte behöver ta lagboksryggsäcken varje dag för att få plats med alla nödvändigheter som man måste ha med sig till universitetet varje dag.
(Det enda kruxet är väl att en läsplatta är ganska dyr, men om konkurrensen ökar så kanske priserna pressas.)
JULLOV!
Julen är en härlig högtid. Jag älskar julen! Och det beror faktiskt inte på alla julklappar, utan på att julen är den enda gången som hela min släkt är samlad på ett och samma ställe under en lite längre period. (Att julmat, särskilt rökt skinka, är jättegott och att snö är det bästa som finns gör ju inte saken sämre.)
Ikväll är det äntligen dags för mig och min familj att åka hem, hem till min älskade släkt. (För dem som inte har listat ut det så är Sverige inte mitt hemland.) Vi ska till en liten, liten by där tillgången till Internet inte är så fantastiskt stor (det finns, men inte hos min mormor där jag tänker spendera största delen av tiden) så fram tills efter nyår får jag helt enkelt klara mig utan Internet (som tur är kunde grundlagspropositionen laddas ner och sparas på datorn).
I och med att min Internettillgång fr.o.m. ikväll inte går att uttala sig helt säkert om vill jag önska er alla en god jul och ett gott nytt år, så hörs vi 2010. :)
Nu är det färdigklättrat!
Juridikflickan - in desperate need of jullov
Som tur är kommer jag att tillbringa största delen av juluppehållet på ett ställe där det inte finns något Internet, så då blir det inte så lätt att sitta och läsa propositioner på nätet. (Om jag inte sparar den på datorn såklart, men berätta inte för mamma att man kan göra så för då kanske jag inte får ta med mig datorn.)
Jullov?
Det tar emot lite att behöva erkänna det, men systeryster hade faktiskt en poäng där. På juristlinjen finns det inget som heter jullov. Juluppehåll möjligen, men inte jullov. Faktum är att enligt CSN är vi inte ledig alls över jul, vi får studiemedel för hela vecka 52 och 53 (vilket alltså är den 21 december till den 3 januari), och eftersom vi får studiemedel så är det väl bara att sätta sig med böckerna och studera. (En lite rolig sak är dock att vi inte får betalt för vecka 2, vilket är den veckan då vi har tenta, så egentligen borde vi inte behöva plugga den veckan...)
Nej, skämt åsido. Att plugga ska ju vara som vilket annat heltidsjobb som helst, och då är man väl vanligtvis ledig från julafton tills söndagen efter nyår. Det är säkerligen de dagarna som det är meningen att vi studenter ska hinna få i oss lite julmat för att bygga upp fett- och energireserverna inför nästa termin.
Personligen ska jag verkligen försöka att ta helt ledigt från allt vad immaterialrätt och otillbörlig konkurrens heter under en veckas tid och bara vara ledig, men eftersom jag känner mig själv ganska bra vid det här laget så vet jag att det kommer att bli svårt. Eftersom tentan den 14e januari närmar sig med stormsteg (jul och nyår har tyvärr alltid en förmåga att gå så himla fort) så kommer jag nog inte med gott samvete kunna hålla mig borta från böckerna. Som jur stud är det nämligen ytterst få gånger som man kan säga att man har pluggat tillräckligt, det finns alltid något mer som man kan lära sig. Jag tror inte att särskilt många, med handen på hjärtat, kan säga att de har stenkoll på varenda liten regel som gås igenom i böckerna och rättsfallen och tills man har full koll på allting så kan man ju rent faktiskt lära sig något mer. Som tur är får man ha med sig böckerna på den här tentan (inte för att det alltid hjälper så mycket, men det blir en liten psykologisk trygghet i alla fall) så det krävs inte att man har stenkoll på varenda litet undantag som finns.
Som om det inte vore nog kommer tentaresultaten från C2:an på måndag. Vad kan förstöra julen mer än att få veta att man måste skriva omtenta i januari?
Det kom snö i år igen
Det var en gång ett fossil, en historiker och en tråkmåns
Imorgon har jag årets sista seminarium på förmiddagen och årets sista föreläsning på eftermiddagen. Nästa gång jag behöver infinna mig på universitetet är först den sjunde januari då det är dags för den sista undervisningen på C3:an före tentan.
Under de (nästan) tre terminer som jag avverkat hittills har jag haft en hel del föreläsningar med flertalet olika föreläsare. Den stora merparten av dem har varit duktiga på det de gör, vilket har gjort det både lärorikt och trevlig att lyssna på dem, medan vissa kanske borde försöka få andra arbetsuppgifter eftersom storföreläsningar nog inte riktigt är deras grej. Efter alla dessa föreläsningar har jag börjat urskilja ett mönster bland föreläsarna, de flesta verar vara stöpta i någon utav följande former.
§ Fossilet. Kvarleva från svunna tider som säkerligen har traskat omkring i Juridicums korridorer sedan avtalslagens tillkomst år 1915. Ingen vet egentligen varför de är kvar, dem själva inberäknat. Tycker att allt var bättre förr och är emot modernisering av lagarna (varför ändra ett vinnande koncept liksom?). Vägrar envist att använda Power Point-presentationer för att förenkla för studenterna eftersom datorn är en hemsk modernitet som vi skulle klara oss lika bra utan. Ses ofta tillsammans med historikern bläddrandes i lagböcker från 1800-talet.
§ Historikern. Ägnar åtminstone första timmen av en tvåtimmarsföreläsning till att förklara den historiska bakgrunden till ämnet som ska behandlas. Jämför gärna med den historiska utvecklingen i andra länder och anser att kursen i rättshistoria är den viktigaste på hela utbildningen och därför borde omfatta 30 hp. Minst.
§ Klämkäcka energiknippen. Detta är ofta en kvinna i medelåldern som förtvivlat försöker framstå som ung och levande och som vill att alla ska tycka att just hennes ämne är det roligaste i hela världen. Hon gestikulerar vilt och förflyttar sig över hela hörsalen medan hon pratar, eftersom det är enda sättet för henne att få utlopp för sin energi.
§ Lagtextnissen. Minst hälften av föreläsningstiden ägnar lagtextnissen åt att, just det, läsa lagtext. Eftersom lagtextnissen har sitt arbetsrum vägg i vägg med historikern så ägnas en stor del av den andra halvan av tiden åt att berätta historian bakom just lästa lagtext. Eller att förklara paragrafens innehåll genom att läsa lagtexten en gång till.
§ Pajasen. Har ofta föreläsning i det tråkigaste av tråkiga ämnen, och måste, för att hålla sig själv vaken, ta alla tillfällen i akt att dra en rolig historia eller berätta en knasigt exempel. Tyvärr är det oftast bara föreläsaren själv som skrattar för att det är roligt eftersom det som han berättar ofta inte är roligt utan bara ett exempel på dålig juristhumor.
§ Sagoberättaren. De klämkäcka energiknippenas motsats. En lugn och trygg person som med inlevelse lotsar studenterna genom föreläsningen likt en saga. Först introduceras ämnet, sedan byggs handlingen och konflikter upp och vilka får sin lösning i slutet, tillsammans med en trevlig liten sensmoral som man kan ta med sig till tentan.
§ Tråkmånsar. Släpar sig in i föreläsningssalen minuten innan föreläsningen är tänkt att börja och talar monotont och utan uppehåll i exakt 45 minuter, då det bryts för rast. Fortsätter efter exakt 15 minuters paus i 45 minuter till i samma stil och märker inte ens att hälften av studenterna aldrig kom tillbaka efter rasten, och att hälften av de kvarvarande studenterna sitter och sover under föreläsningen.
§ X2000. Likt en stormvind drar denna föreläsare in i hörsalen och sätter upp ett högt tempo redan från början. De stackars studenterna får kramp i handleden efter en kvart av höghastighetsantecknande men hinner ändå inte ens skriva av stödorden på Power Pointen. Slutar gärna en kvar före utsatt tid, vilket studenterna är mycket tacksamma för då de är lika utmattade som efter ett maratonlopp. Umgås oftast med något klämkäckt energiknippe eftersom ingen annan orkar hänga med i hans tempo.
Juridik kan faktiskt vara roligt
Låt mig illustrera detta med ett exempel. På lunchen idag satt jag och en av mina killkompisar och pratade om en mycket trevlig kille, vi kan kalla honom A, som jag träffade under en väldigt lyckad kväll på krogen. Efter att ha träffat honom några gånger efter det så slutade han helt plötsligt att höra av sig (vilket senare visade sig bero på att han på fyllan hade lyckats gå lite över gränsen med någon annan tjej när jag var utomlands). Med handen på hjärtat blev jag faktiskt lite arg på honom, men gick ganska snabbt vidare. Tydligen gjorde han också det, men han valde lite fel tjej att gå vidare till. Han beslutade nämligen att nästa kvinna i hans liv skulle vara min lillasyster, ett beslut som inte gjorde mig så överlycklig. Det här är ett tag sen, men ämnet lyckades komma upp på lunchen idag igen. Min kära vän ville då likna mitt och A:s förhållande vid ett förmögenhetsrättsligt avtal. I och med att A inte hörde av sig bröt han mot sin lojalitets- och medverkansplikt och då han undanhöll tämligen viktig information för mig så förstärkte det bara lojalitetsbrottet. Att dessutom försöka sig på min lillasyster förstärkte detta ännu mera, vilket gjorde att hans brott mot lojalitetsplikten var av väsentlig grad för mig (vilket han bort inse) och gav mig rätt att häva vårat (avtals)förhållande.
Såhär i efterhand förstår jag att det här kanske inte är så himla roligt egentligen, men jag kan inte beskriva hur roligt vi tyckte att det var när vi satt och åt lunch idag. Så mycket som jag skrattade åt detta har jag nog inte skrattat på mycket, mycket länge. Juridik kan faktiskt var oerhört roligt!
Språket är juristens viktigaste verktyg
Något som dock inte är behörighetskrav är kunskaper i engelska. Rent teoretiskt ska du inte behöva kunna ett enda engelsk ord för att komma in på juristlinjen, eftersom engelska inte är ett behörighetskrav. Då borde man inte heller behöva kunna ett enda engelskt ord för att ta sig igenom juristlinjen (inget behörighetskrav = inga kunskaper krävs). Tyvärr är det inte så.
Redan under termin två läser man som jur. stud. i Stockholm folkrätt. Folkrätten är ganska jobbig, kursen är bara fyra veckor lång men det är ändå relativt mycket litteratur. Detta beror på att man faktiskt på bara fyra veckor ska lära sig en helt ny rättsordning, folkrätten handlar till stor del om den internationella rättsordningen. Härav följer att en del av litteraturen är på engelska, och att den allra största delen av alla rättsfall är på engelska eftersom de kommer från olika internationella domstolar. Språket är anpassat därefter, det är inte precis högstadieengelska vi pratar om utan en mycket mer avancerad sådan.
Nu på C3:an konfronteras vi också med ett engelskt rättsfall. Det är bara ett enda, men det är inte vilket som helst. Det handlar nämligen om DNA och invändningar mot att ett företag ska få patent på hur man framställer ett hormon. Här blandas juridisk engelska med naturvetenskaplig sådan, och även jag (som var hyffsat duktig på naturvetenskap för att gå ett samhällsprogram) hade lite svårt att hänga med i alla svängar.
C3:an klarar man nog med ett överbetyg även om man hoppar över att läsa DNA-fallet, men jag har svårt att tänka mig att man kan få något av de högre betygen i folkrätt om man inte läser rättsfallen. Fastän domstolspraxis inte är någon egen rättskälla i folkrätten så kommer många grundläggande principer till uttryck i fallen, varför de är ett viktigt komplement till litteraturen.
Personligen har jag inga stora problem med rättsfall och litteratur på engelska eftersom jag anser mig själv vara riktigt duktig på engelska, särskilt vad gäller läsförståelse. Däremot tycker jag lite synd om de som har svårt för engelska, eftersom behörighetskraven inte ger någon indikation på att man måste kunna engelska. Skulle det verkligen vara så svårt att lägga till Engelska B eller motsvarande som behörighetskrav? Eller i alla fall Engelska A (som ju faktiskt också är ett kärnämne på gymnasiet) och dessutom kanske erbjuda de studenter som har svårt för engelska lite hjälp med engelskan då litteratur eller rättsfall på engelska förekommer på en kurs? Universitetet och Juridicum borde göra allt de kan för att hjälpa studenterna, inte för att avskräcka dem med en massa rättsfall på högtravande, juridisk engelska.
Ibland måste man faktiskt göra något annat
Det är dumt att klaga
Jag är mycket väl medveten om allt detta, och eftersom morfar alltid har framhållit att det är dumt att klaga när man har det så bra som jag och många med mig har det så är jag även mycket väl medveten om det. Men jag måste ändå bara få säga att jag är trött. Riktigt trött faktiskt. Inte på livet, inte på plugget, inte på mina vänner, utan fysiskt trött. De energireserver som jag lyckades arbeta upp under sommaren är helt slut nu. C2:an har tagit musten ur mig, och tyvärr så var en helg och en halv måndag inte riktigt tillräckligt för att jag skulle återhämta mig ordentligt från den långa klättringen uppför väggen. Att C3:an satte igång med en riktig rivstart bidrar också lite. Efter en vecka på C3:an med sju timmar föreläsningar, nio timmar seminarium och ungefär fem timmar rättsfallsläsning som förberedelse inför seminarierna är jag helt slut. Jag är helt slut efter 21 timmars juridik utslaget på fem dagar. 21 timmar är egentligen vad jag pluggar på lite dryga tre dagar, inte fem. Men nu går det inte, för jag är helt slut.
Fem dagar in i kursen har jag läst 50 sidor i kurslitteraturen. Det är i vanliga fall vad jag läser och tillgodogör mig på en dag. Som min kära syster brukar säga: det är inte lätt när det är svårt. Och tentan i januari lär ju inte bli lättare av att jag inte orkar läsa.
Men som sagt, det är dumt att klaga och därför tänker jag sluta med det nu och försöka tänka positivt istället. För det första är det fredag, vilket betyder att det finns en chans till sovmorgon imorgon. För det andra ska jag faktiskt göra något som jag tycker är hemskt roligt hela helgen. Och för det tredje innehåller avsnitten om de olika immaterialrätterna i boken ganska många bilder (vilket man verkligen inte är bortskämd med på juristlinjen), så det kanske går ganska fort att läsa den där boken.
Dagens stora problem på Juridicum - vad är tillåtna anteckningar på flikar?
Ett evigt problem är dock frågan om studenterna får sätta in flikar med text på i lagtext- och rättsfallssamlingen och i kurslitteraturen. Man får nämligen inte infoga lösblad i materialet, och en flik skulle kunna anses vara ett litet lösblad. Denna fråga hade tydligen aldrig kommit upp på kursen i statsrätt förrän då jag läste den förra terminen. Eftersom frågan inte hade kommit upp till diskussion före själva tentamenstillfället så gavs olika instruktioner i de båda tentasalarna, i den ena var det otillåtet att ha flikar med text på som inte refererade till en lags namn eller SFS-nummer, medan det i den andra salen var helt okej att ha det. Detta uppmärksammades dock av den helt fantastiska kursföreståndaren (bättre föreläsare och trevligare människa är jag tveksam om jag någonsin kommer stöta på på Juridicum igen) och problemet löstes i efterhand.
På de andra två kurserna togs frågan upp redan på introduktionsföreläsningarna, och då gavs beskedet att det var helt okej att anteckna vad som helst på flikar och stoppa in dem i böcker. Den här gången kom frågan inte upp på introduktionen, kanske p.g.a. att kurssekreteraren var sjuk och inte kunde närvara då, men idag kom han och presenterade sig för min grupp på vårt första seminarium. Frågan om flikarna ställdes då, och han hade faktiskt ingen aning om i fall det var tillåtet att anteckna vad som helst på flikarna eller inte.
Ursäkta, men hur svårt kan det vara att en gång för alla bestämma hur sjutton vi ska ha det med flikarna? Att man inte får skriva något annat än lagnamn eller SFS-nummer då endast lagbok samt kanske rättsfallssamling utan anteckningar är tillåtet att ta med på tentan är ganska självklart. Varför är det inte lika självklart att man får skriva vad man vill på flikarna när man får anteckna vad som helst i böckerna? Jag förstår inte vad det är som är så svårt att ta ställning till.
Att överleva en mardrömstenta
Själva tentan var fem timmar lång, från kl. 9 till kl. 14. Mitt över lunchen. Folk som känner mig vet att måltider är heliga för mig, får jag inte mat ungefär var tredje timme (helst oftare) går jag under. Jag räknade snabbt ut att om jag åt frukost vid sju skulle jag behöva ha med mig mat till tentan som motsvarade ett mellanmål och en lunch. Plus lite annat gott för att hålla mig på bra humör. Därför hade jag nästan med mig mer mat till tentan än lagtext, vilket vissa verkade tycka var lite komiskt. Hur folk överlever fem timmar på ett äpple, en banan och en Red Bull går över mitt förstånd (själv hade jag bl.a. med mig tre bananer, yoghurt och nötter).
Fem frågor skulle besvaras under dessa fem timmar, vilket betyder att varje fråga fick ta ungefär en timme att svara på. Jag är en ganska slow starter när det gäller att skriva tentor, så den första frågan tar alltid längre tid än vad den får ta. Som tur är brukar jag bli ganska kissnödig på slutet, och eftersom jag inte vill spendera för mycket tid med att springa på toa stup i kvarten så brukar jag skriva ganska fort på slutet. Nöden har ingen lag, som mamma brukar säga. (Och jo, jag gick faktiskt på toa en gång under tentan. Och direkt efter att jag hade lämnat in den.)
Mamma brukar också säga att tiden går fort när man har roligt. Vette sjutton om jag hade särskilt roligt under tentan i fredags, men tiden gick fort i alla fall och vips så var klockan tio i två. Eftersom vi började tio minuter sent var det fortfarande tjugo minuter kvar av skrivtiden, men trött i huvudet som jag var lämnade jag in tentan med en kvart kvar. Stundtals när jag skrev tentan kände jag att jag var riktigt duktig, och jag tror att jag fick till ganska hyfsade svar på alla frågor. Jag borde få ett B i alla fall, och jag har definitivt chans på ett Ba. Dessutom skulle jag ändå inte hinna skriva om något svar på en kvart, så då är det ju ingen idé att läsa igenom tentan mer än en gång.
Väl hemma sen gick jag och la mig på sängen och tittade på tv utan att egentligen förstå vad jag tittade på, det var jag för trött på.
Nu är det bara den långa väntan på tentaresultatet kvar, sen kan jag förhoppningsvis lämna denna kurs bakom mig.
Betyg
Från den första dagen på juristlinjen har jag fått höra att jag måste se till att få bra betyg, annars kommer det inte bli något av mig. Med det menas att om man inte har AB i typ allt så kommer man inte bli anställd på Vinge, Mannheimer Swartling eller Hammarskiöld. Som tur är så har jag inte mitt mål inställt på någon utav de byråerna, faktum är att jag nog hellre jobbar som städare på deras kontor än som jurist där, men det innebär tyvärr inte att jag är helt förskonad från betygshetsen. Nej nej, tiderna när man kunde bli antagen till en forskarutbildning med bara B:n är long gone, nu krävs det bra betyg för att bli doktorand också. Eftersom jag, just nu, tror att jag om lite drygt tre år vill doktorera i folkrätt så gäller det ju att se till att betygen är hyfsade i alla fall. Hittills har jag lyckats väldigt bra med det (inte för att skryta, men jag har faktiskt riktigt bra betyg), och inför varje tenta har jag siktet instället på att få ett bra betyg. Men den här gången har jag faktiskt sänkt ribban lite. Inte för att jag har pluggat mindre än vanligt, utan för att jag känner att bättre än så här blir det inte. Får jag ett B i civilrätt 2 är jag nöjd, får jag ett BA är jag riktigt nöjd. Att nå upp till ett AB känns nästan omöjligt, så om jag får ett BA tänker jag inte klaga på något. Dessutom är huvudsaken att jag blir godkänd så att jag slipper omtentan i januari...
Domedagen: två dagar kvar
Imorgon är det onsdag, och jag hade egentligen planerat att det skulle vara den sista plugg-dagen för mig. Jag försöker att hålla de sista 24 timmarna innan en tenta juridikfria eftersom jag ändå inte tror att jag lär mig något den sista dagen. Dessutom har jag väldigt svårt att motiviera mig då, eftersom jag gått igenom alla böcker, anteckningar, lagar och gamla tentor minst två, men ofta tre eller fyra, gånger. Dagen innan längtar jag alltid jättemycket till tentan, då vill jag bara få den överstökad.
Den här gången är känslan inte riktigt densamma. Vid den här tidpunkten på en kurs brukar jag känna mig hyfsat klar, nu känner jag bara ångest. Jag har pluggat betydligt mer än vad jag brukar göra, i snitt har jag väl lagt dryga 35 timmar i veckan på att plugga civilrätt (jag brukar nog ligga på runt 25 h/v i andra kurser), men det känns ändå som att jag inte kan någonting. Att jag inte kan någonting stämmer i och för sig inte, på de gamla tentor som jag har gjort har jag alltid legat på dryga 20 poäng av 32, men det känns ändå så. Detta har gjort att jag den här gången har en extrem tentaångest, så här hemskt har det aldrig varit förut. (Jag trodde att jag hade tentaångest inför första tentan, men jämfört med det här så hade jag verkligen inte det.)
Summan av kardemumman är att, trots att jag inte tyckte det i början, C2:an verkligen lever upp till namnet "Väggen". Nu är det, som tur är, bara en pyttebit kvar att klättra upp för innan man äntligen kan titta över kanten och få ett liv igen.
